| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
URSPRINGA ɯ3r~spriŋ2a, v., anträffat bl. i pr. ind. sg. -er, pr. ind. pl. -a, sup. -sprungit, p. pf. -sprungen (n. äv. -it).
(numera bl. tillf.) framgå l. utgå (ngnstans (ifrån)); särsk. i mer l. mindre bildl. anv.: härröra (från ngt), ha sitt upphov l. ursprung (i ngt); särsk. i förb. med prep. av l. (i)från l. ur; utom i p. pf. numera nästan bl. (i fackspr.) om muskel l. sena o. d.; förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: ha sin orsak l. grund (i ngt) l. vara föranledd (av ngt). Den raka bukmuskeln urspringer från bäckenet och fäster i bröstkorgen. Ernhoffer Ench. 102 b (1591). The andelige hafwa .. för tusende Åhr sedan .. bedrifwit myckit oloffligit, hwilket .. aff then stränge Lagh och Stadgar om thet Echtenskapslöse Lefwernet vhrsprungit är. Schroderus Os. 1: 847 (1635). Måtte icke några upptäckte brister i detta arbete, ursprungne från en fördomsfull farhoga .. blifva et hinder. LBÄ 36–38: 61 (1800). Ursprungen på Napolitanska området .. störtar .. (floden Anio) sig häftigt utföre mellan Tiburs höjder och dalar. Atterbom Minn. 425 (1818). I min tanke skall hvar och en från Norra Europa, med nöje höra talas de välljudande, från Latinen ursprungna, språken. Gosselman Col. 245 (1828). Detta ur folkets inre lif ursprungna .. rättssystem må vara öfverhöljdt af skrifna lagar. Schlyter JurAfh. 2: 19 (1879). Den här musiken .. passar definitivt bäst ursprungen ur vinyltolvor på en mörk, svettig källarklubb. SvD 12/12 1997, s. 20. — särsk. (†) om person l. släkt l. folk(slag) o. d.: leda sin härkomst (från ngn l. i sht från viss släkt l. ätt l. visst land l. viss ort o. d.), härstamma (se d. o. 1). Schroderus JMCr. 441 (1620). Den Fersiske ätten är ganska gammal. Ursprungen från Hessen, flyttad derifrån till Holland, Skottland .. samt slutligen hit till Sverge, der den frambragt flera berömliga män. Rosenstein 1: 220 (1794). Ett Nabofolk .. ursprunget ur samma stam och .. talande nästan samma språk. SvLitTidn. 1813, sp. 38. Saxo Grammaticus, som omtalar en tredje ätt af vanliga menniskor, ursprungen ifrån en blandning af Jätta-ätten och ett yngre .. folk. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 60 (1863).
Spalt U 869 band 36, 2012