| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
USEL ɯ4sel, adj. usle, usla; uslare; äv. (vard.) USCHEL uʃ4el, adj. uschle, uschla; uschlare; adv. -T.
1) (numera i sht ålderdomligt l. arkaiserande) om person l. ngns liv l. tillvaro o. d.: fattig l. nödställd l. arm; äv. (uttryckande medkänsla för den l. det fattiga osv.): olycklig l. beklagansvärd l. ömkansvärd; jfr ELÄNDIG 2, OSÄLL, USLIG 1. 1Kor. 15: 19 (NT 1526). Denne min sochnman Jon Börjeson i Ötoffta blef för Julehälgden hemsökt medh wådheeldh, som uthi största hast af een wälmågande giorde honom till usell man. VDAkt. 1683, nr 64. En menniskia, som är fattig, siuk och therjemte öfwergifwen, kan med retto kallas vsell. Münchenberg Scriver Får. 77 (1725). En gäldbunden och usel lefnad. Dalin Arg. 1: 45 (1754). Hvad vore ett lif utan motgångar? Intet, blott en usel, eländig vegeterande tillvaro. Carlén Repr. 181 (1839). Första klassens fattiga var de uslaste, gamla och vanföra, som var till arbete alldeles oförmögna. Moberg Utvandr. 11 (1949).
2) med hänsyn till kvalitet l. standard l. värde o. d., numera i sht om ngt sakligt: mycket dålig l. bedrövlig l. undermålig l. värdelös; äv. dels: obetydlig l. ynklig o. d., dels förbleknat, i allmänt ringaktande anv. l. ss. uttryck för förakt l. förargelse o. d.; jfr ELÄNDIG 3, USLIG 2. Maten på vägkrogen var usel. Han har en usel musiksmak. Den usla arbetsmiljön gjorde att många sade upp sig. Jer. 22: 28 (Bib. 1541). Presterne woro så usle, at deras Erke-Biskop Johan Magnus sjelf bekänner, det de icke kunde läsa latin innan, än mindre förstå den samma. Celsius G1 1: Föret. 9 (1746). Somlige gästgifwaregårdar synnerligt wäl bygde med 2ne wåningars trähus, andre åter rätt ussle. Palmstedt Res. 11 (1778). De här usla 1000 Riksdalrarne, som Ariste måste punga ut med i går. Envallsson NSecten 13 (1782). Usla böcker, och ändå mera, usla tidningar – ja, blott lättsinniga och skämtande sådana, kunna göra barn, ungdom och tjenare oberäkneligt ondt. Langlet Husm. 1019 (1884). Han hade setat där (o. fiskat) hela eftermiddan, men ändå bestod fångsten bara af några usla aborrpinnar. Forsslund Djur 29 (1900). Min moster drev ett fik i många år, tjänade aldrig några pengar, jobbade stenhårt och fick självklart en usel pension. Berg Fotogr. 89 (2006). — jfr UR-USEL.
3) (†) om person l. kropp(sdel): starkt nedsatt till hälsa o. krafter, utmattad l. skröplig l. sjuk; jfr ELÄNDIG 4, USLIG 3. Döden dagliga slår så väl de friska som usla. Nicander GSann. 95 (1767). Jag är så ussel i mitt bröst at jag icke kan tala ett ord. VDAkt. 1790, s. 278. Två barn ha .. insjuknat (i difteri). Ett af dessa var ytterst uselt och kunde ej trots läkarevård räddas. SD(A) 8/2 1899, s. 2. Jag är högst usel .. och jag kan inte räkna med att leva mer än högst något halvår till. Laurin o. Söderberg Vänn. 130 (1939).
4) om person: moraliskt dålig l. gemen l. lumpen l. tarvlig l. nedrig; äv. i överförd anv.; jfr ELÄNDIG 5, USLIG 4. Tå frågadhe them then vsle mannen, Then som Sabbathen budhit haffuer, är han Herre j himmelen? 2Mack. 15: 3 (Bib. 1541; 1999: ärkeskurken). Så flycktigt är det gods, som man så dyrbart mäter, / Och hiärtat medlertid en usel åtrå fräter. Wallenberg (SVS) 1: 71 (1766; uppl. 1998). Var välsignad, milda ömsinthet, / var välsignad åter, / du som allt förlåter, / fast allt uselt i mitt liv du vet. Fröding Stänk 30 (1896). Hon kände sig usel, därför att hennes känslor inte var fullkomligt rena. Beijer BritaGrossh. 254 (1940).
1) (numera i sht ålderdomligt l. arkaiserande) till 1: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara usel, elände (se d. o. 2) l. fattigdom l. misär l. nöd l. olycka o. d.; förr äv. ngn gg konkret(are), om ngt uselt; jfr uslighet 1. J rike gråter och tiwter vtoffuer idher vsulheet som idher offuerko(m)ma skall. Jak. 5: 1 (NT 1526). Fins en dödlig som ej känner, i fall han är vis, att lifvet är en uselhet? Leopold 3: 439 (1802). Den 15 januari följande året avled han, efterlämnande hustru Anna Beata Rohl och barn i stor fattigdom och uselhet. SvFlH 2: 210 (1943).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara usel l. dålig l. undermålig o. d.; äv. (o. i sht) konkret(are), om ngt uselt osv.; jfr uslighet 2. Swedenborg RebNat. 1: 296 (1719). En likpredikan, som i uselhet öfvervann alla de grafskrifter som denna dagen sedt födas. JGOxenstierna Dagb. 64 (1769). Hans vitterhetsarbeten kallas för en rapsodi av förträffligheter och uselheter. Holmberg Leopold 1: 126 (1953).
3) till 4: egenskapen l. förhållandet att vara moraliskt dålig, tarvlighet l. nedrighet o. d.; äv. konkret(are), om ngt moraliskt dåligt l. tarvligt o. d.; jfr uslighet 4. Swedberg Cat. 781 (1709). Bland alla de uselheter, som utmärka en lustarnas träl, är äfven denna besynnerliga feghet, som icke vågar försöka något bättre. Lehnberg Pred. 2: 274 (c. 1800). Det är ej lätt att skaka från sig, när man suttit en hel dag och bara lyssnat till synder och sorger – till allt slags mänsklig svaghet och uselhet. Lagergren Minn. 6: 351 (1927).
Spalt U 886 band 36, 2012