Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTBÖLING ɯ3tbø2liŋ, äv. UTBÖRDING ɯ3tbœ2rdiŋ, förr äv. UTBÅLING, om person m.//ig., om sak r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gengångare (efter mördat barn), myling. Verelius 301 (1681). Åt minstone har thet warit här gängse, och än .. wara kan, at nog mycket språka om Tomtegubbar, Bytingar, Utbålingar, och tylik Spöken. Broman Glys. 2: 30 (c. 1730). Gasten kallas här (i Ångermanl.) dels ”mörding”, dels ”utböling”. Denna varelse har sitt upphov från människor; den är ett mördat eller utsatt barn, .. vilket söker efter sin samvetslösa och pliktförgätna mor. Modin Sagov. 40 (1926). Utbördingar, eller utbölingar, tros finnas på vissa ställen, dessa uppgifvas vara dödade barn. FoF 1931, s. 45. Utbölingen eller utbålingen var det mördade barnets gengångare. Västerb. 1939, s. 97.
2) person som är från annan trakt o. d.; äv.: person som inte är hemmahörande (l. välkommen) i visst sammanhang l. viss miljö l. krets, (ovälkommen) främling; äv. dels i utvidgad anv., om ngt sakligt, dels i bildl. anv.; ofta mer l. mindre nedsättande. Riddaren Gustaf Eriksson .. lade blodiga böter på desze utbördingar. Dalin Vitt. 3: 228 (1735). (Magnus Ladulås) skref .. (Folkungarna) vänliga och kärliga bref till, berömmande deras gerning, och att de .. visste så väl att fördrifva utbördingar och främmande lycksökare. Fryxell Ber. 2: 62 (1826). S. k. läsedramer äro utbördingar, som aldrig borde släppas in i dramatiken. Strindberg TjqvS 2: 251 (1886). Man förblev bland dessa pampar (Flaubert o. Zola m. fl.) en liten lärvillig adoratör, en hopplös utböling. Johanson SpeglL 201 (1922, 1926). Ensam skulle hon stå i sitt fina bo, som en utböling skulle hon gå här bland alla sina snygga möbler. Thorén Herre 100 (1942).
Spalt U 957 band 36, 2012