| Publicerad 2012 | Lämna synpunkter |
UTFÖR ɯ4tför l. -fœr l. 3~2, förr äv. UTFÖRE, prep. o. adv.
I. ss. prep.
1) följande sträckningen av l. längs med l. utmed l. utefter l. över (ngt) i riktning ut l. ned, nedåt längs l. nedför (ngt); motsatt (o. ofta i förb. med): uppför; i sht förr äv. efterställt.
a) i fråga om förflyttning i mer l. mindre vertikal riktning från en högre till en lägre nivå. (De) störtte them vth för bergs klinten. 2Krön. 25: 12 (Bib. 1541). (Han) klängde .. sig widare trädet utföre fot för fot. DeFoë RobCr. 119 (1752). Blodet rann ur ett sår utför hans ansigte. Rydberg Ath. 294 (1859). Uppför backe och utför backe rider han, tills han ändtligen är framme. Lagerlöf Berl. 2: 6 (1891). På sviktande knän tog Lovisa sig utför trapporna. Siwertz Fribilj. 11 (1943).
b) i fråga om förflyttning i annan, i sht mer l. mindre horisontell riktning; särsk. i fråga om förflyttning med strömmen i vattendrag; förr äv.: ut l. ned över (landet o. d.). Reesan .. (gick) medh een extra ordinarie windh Oderströmmen uthföre. Dahlberg Dagb. 73 (c. 1660; uppl. 1912). (Med varor) fara de utför landet till Stora Tuna och der hålla de .. marknad. Linné Ungd. 2: 271 (1734). Talrikt ser man de fria Studenterna .. vandra gatorna uppföre och utföre. Nicander Minn. 1: 89 (1831). Konvojer af krigsfartyg fingo eskortera handelsskeppen .. utför franska och spanska kusterna intill Medelhafvet. SvH 8: 54 (1904).
c) i fråga om ngts utsträckning: utmed l. nedför l. bort längs l. ned längs (ngt); förr äv. dels: ut över, dels i oeg. l. bildl. anv.: genom (se d. o. 3) (ngt). På thetta collegio så kan man alltijdh haffwa prospect (dvs. fri utsikt) uth för stora elffwen. Bolinus Dagb. 26 (1667). Kongl. Maij:tz Lijf-corps stå uti samma ordning, som de inkommo, gången ända utföre. 2RARP 6: 573 (1731). Den planteringen som skedde hela sommaren utföre. CAEhrensvärd Brev 2: 318 (1799). Du finner att jag hela mitt bref utföre tagit saken så, som om jag förmodade, att min ansökning .. skulle vinna framgång. Runeberg (SVS) 9: 104 (1847). Vägen utför Storkyrkobrinken. De Geer Minn. 1: 205 (1892). Emot torget finnes uppförd en glasveranda utför båda våningarne. PT 1902, nr 51 B, s. 1.
2) (†) betecknande befintlighet: utanför. Judit 14: 1 (Bib. 1541). Herre loffuenn tuå fiskere sönner, / att fiskie vtth för edre lande. Visb. 1: 8 (1572). Att han .. rest ut till Riksrådinnan Stjernstedt .. ett stycke utför staden. Kellgren (SVS) 6: 84 (1779). Kom så jägarn, kom och dröjde / Utför hyddan. Stagnelius (SVS) 1: 95 (c. 1815).
3) (†) i uttr. vara ngn utför l. utför för ngn, vara i vägen för ngn. (Sv.) Tu är utföre .. för mig, (t.) du stehst mir im Wege. Lind (1749). Ingen är du utför och inte far du i fyllan. Högberg Fåg. 63 (1912).
II. ss. adv.
1) motsv. (o. delvis att uppfatta ss. absolut anv. av) I 1: följande sträckningen av ngt (angivet l. underförstått) föremål i riktning ut l. ned; motsatt (o. stundom i förb. med): uppåt l. uppför; i sht förr äv. allmännare (utan tanke på att rörelsen l. riktningen följer sträckningen av ett visst föremål): ut, ned, utåt, nedåt.
a) motsv. I 1 a. Thå .. satte (djävulen) honom öffuerst på tinnana aff templet, och sadhe .. Est tw gudz son, så geff tigh her vth före. Mat. 4: 6 (NT 1526). En Hielm medh ståtelig Fiäderbusk vthstofferadt, aff stora, hwijta och märckelige, vthföre hängiande Fiädrar. Sylvius Curtius 155 (1682). Efter all liknelse har gubben .. halkat utföre i ån. Calonius Bref 340 (1798). Vägen går från klostret utför .. då man tvertom skulle vänta, att den borde gå uppföre såsom ledande till ett berg. Palmblad Palæst. 276 (1823). Solveig sätter sig på sadeln och det bär utför. Tunström Julorat. 17 (1983).
b) motsv. I 1 b; ofta liktydigt med: söderut; förr äv. betecknande riktning från det inre av ngt (l. från ett centrum o. d.): utåt. Effter dett att isen blef upå en natt så tiuk, att vij med stor möda kunde få galeierna utföre. OxBr. 6: 8 (1626). Stora gaffwelen lutar uthföre såsom itt fallande träd. VDAkt. 1696, nr 144. Att .. (drängarna) om hösten få gå utföre till Skåne att tröska eller till Göteborg på Silleri. Barchæus LandthHall. 67 (1773). Då elfven var lugn .. brukade jag .. lägga mig i stammen, för att, under det båten småningom gled utföre, betrakta himmelen. Hwasser VSkr. 1: 9 (1852). At en rännel eller utlopp giöres, som går från .. (stallet) undan gålven och således utföre för afloppets skull. Trolle-Bonde Hesselby 146 (1894).
c) (†) motsv. I 1 c; särsk.: bortåt l. nedåt; i sht i förb. allt utför(e) (jfr 2 a), hela vägen (bortåt l.) nedåt. Alla professores .. stå ther uppå, att lecteren (i domkyrkan) skal begynnes vid borgare stolerna, och sedan utföre, så att professorum bencker blifva frijade. OxBr. 12: 60 (1637). Dock gick skriften icke uti oförrykta linier ifrån den ena ändan til den andra twärt öfwer hela skinnet alt utföre, såsom wi nu merendels bruke. Bælter JesuH 3: 221 (1756). Ett strek af .. Silfwer galoner utföre på Råckarne, frammantil. KlädkamRSthm 1766, s. 319. Wi .. ha .. en vue af hela stranden utföre med dess klippor och brutna kullar. Geijer Brev 83 (1810).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. särsk.
a) (†) i fråga om tid; särsk. dels: ut (se UT, adv. 10 a), dels i uttr. allt utföre (jfr 1 c), alltid l. hela tiden hädanefter l. därefter o. d. (Att) hon icke alt utföre skulle gå enn skemd menniskia och barnet oächtat, effterlätz honom then kånan ächta. VDP 1637, s. 92. Sedermera hafwa Danske Prinsar alt utföre under detta tidehwarf regerat i Skåne. Lagerbring 1Hist. 1: 124 (1769). Innan Bengt .. fått kärran fin och kyrkbetslet åt hästen putsat, var tiden gången långt utför mot röda kvällningen. Koch GudVV 1: 11 (1916).
b) i uttr. betecknande att ngn l. ngt försämras l. avtar l. utvecklas i dålig riktning l. att ngn råkar på obestånd o. d.; särsk. i uttr. glida utför (se GLIDA UTFÖR), det går l. bär o. d. utför med ngn l. ngt (se GÅ UTFÖR 4 resp. BÄRA UTFÖR b slutet), resa(n) (se RESA, sbst. I 2 d β α’) l. vägen utför. Mången som .. (gm ohederlighet) är upkommen .. är kommen twefall uthföre igen. Rudbeckius KonReg. 433 (1619). Själf märkte (Oxenstierna) .. med vemod, att han befann sig på vägen utför som skald. Lamm Oxenst. 359 (1911).
B: UTFÖRS-BACKE, förr äv. -BACKA. (utför- 1734–1956. utförs- 1838 osv.) nedförsbacke, medlut (jfr -lid, -lut, -lutning, -löpa, -sluttning); motsatt (o. ofta i förb. med): uppförsbacke; äv. i mer l. mindre bildl. anv., om omständigheter l. tillstånd l. förhållanden o. d. som innebär en tillbakagång l. utveckling till det sämre (jfr utför II 2 b), särsk. i uttr. befinna sig l. vara o. d. i utförsbacke(n). Serenius P 2 b (1734). Utförsbacken blef, hvad det led, allt brantare och halare, och nedanför denna låg antingen kurhuset eller, i lyckligaste fall, en tidig graf. Sundblad Ups. 375 (1884). De lämpligaste sätten för ridt, såväl i uppförs- som i utförsbackar. Balck Idr. 2: 458 (1887). Det tjeckoslovakiska folket befinner sig i utförsbacken, dess ekonomiska betingelser försämras snabbt och dess inre frihet är krossad. MorgT 1948, nr 273, s. 4. Hintertyg (dvs.) rem, som lägges bakom låren under svansen och tjänar att underlätta hästens arbete i utförsbackar och vid ryggning. Cronquist Ekipage 28 (1952). —
-BINDNING. skidbindning använd vid utförsåkning. Folk borde vara lika noggranna när de köper en utförsbindning som när de köper en bil eller kamera. SvD 27/12 1975, s. 8. —
-KÖRNING. körning i utförsbacke l. -backar; i sht i fråga om cykelsport. Nerén BilB 3: 124 (1928). Resten av (cykel)loppet blev en vansklig utförskörning på såphala vägar. DN 11/8 2008, s. B4. —
-LID. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) utförsbacke. Vagnen ackompanjerad af hästens tramp rullar fram öfver landsvägen, saktande i uppförsbacken, ökande i utförsliden. TurÅ 1912, s. 6. SAOL (1973). —
-LUT. utförslutning; jfr med-lut. Det är dans bort i vägen, och i utförsluten .. kommer Bollnästraktens manliga ungdom käckt susande på skinande hoj. TurÅ 1941, s. 340. —
-LUTNING. (utför- 1839–1883. utförs- 1879 osv.) lutning utför; äv. konkret: utförsbacke, nedförsbacke. (Markens) uppför- eller utför-lutning. Hazelius Förel. 138 (1839). Det allvarliga tillbudet då ett stort lastbilssläp vält i slutet av utförslutningen från öster. GbgP 7/1 2009, s. 2. —
-LÖPA. jfr löpa, sbst. 2; äv. bildl., jfr -backe. SvD(B) 8/2 1927, s. 11. (Snön) frös .. till en hård frasande skare och fjällsluttningarna blev som en enda milslång susande utförslöpa. TurÅ 1935, s. 309. (Efter börsens uppgång) började den utförslöpa som kulminerade i ”svarta måndagen” 19 oktober. Den dagen föll Wall Street med 23 procent. GbgP 27/12 1987, s. 25. —
-LÖPNING. sport. löpning l. skidåkning utför; jfr back-löpning. Under bromsningen spännas musklerna till den grad, att utförslöpningen ofta ej blir den lön för mödan, man väntat efter en bestigning. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 44 (1919). GT 29/9 2008, s. 4 (om löpning). —
-SKIDA. skida avsedd för l. använd vid utförsåkning. De första provexemplaren av en kortkort utförsskida i metall. SvD(A) 13/2 1968, s. 12. —
-SKJUTS. (numera bl. tillf.) jfr skjuts 5. Färden (läggs) över .. kraftiga utförsskjutsar ner i .. Meråkerdalen. PåSkid. 1928, s. 64. —
-SLUTTNING. utförsbacke; jfr -lid. På glatt mark och i utförssluttning måste du köra mycket långsamt. Söderberg PrFlygl. 1: 108 (1935). —
-ÅKARE. (utför- 1935. utförs- 1947 osv.) sport. person som ägnar sig åt utförsåkning. IdrBl. 22/3 1935, s. 4. —
-ÅKNING. sport. särsk. om skidåkning utför (jfr -löpning); i sht i fråga om tävling i alpin skidåkning. Självständiga tävlingar i utförsåkning ha .. anordnats på olika håll i Sverige. NFMånKr. 1938, s. 63. Störtlopp är den snabbaste grenen i utförsåkning. IPCStSportlex. 255 (1995).
Spalt U 1015 band 36, 2012