| Publicerad 2013 | Lämna synpunkter |
UTÅT ɯ4tåt, äv. ɯtå4t, prep. o. adv. (förr äv. skrivet ss. två ord)
I. ss. prep.
1) i rumslig bet., betecknande riktning mot ngt som befinner sig l. tänks befinna sig utanför l. längre ut, motsatt: inåt; i sht förr äv. efterställt.
a) i fråga om (verklig l. tänkt) rörelse: ut mot l. till (ngt); i sht förr äv.: längs med l. utefter; särsk. i uttr. utåt havs (se HAV 1 b). OxBr. 5: 440 (1627). En rund wäxt, hwilken kallas Callibas och wäxer på Rankor som löpa ut åt Jorden ljka som Pompor. Holm NSv. 44 (1702). Rop upphäfvas till skyn, och Rutulerna fly i sitt skifte, / Fälten utåt, och höljde af dam, ge fienden ryggen. Adlerbeth Æn. 330 (1811). Vi .. följdes åt på hans handelsresor utåt Nordamerikas kuster. Jolin Barnhusb. 81 (1849). För att finna en motvikt till kammarlifvet och bokdammet företog Dahlgren halfmilspromenader utåt landsbygden. 3SAH 10: 30 (1895). Då hon satt inne hos sin unga släkting, skiftade hon färg och lyddes utåt tamburen. OoB 1900, s. 37. — jfr BAK-, LÄNGS-UTÅT.
b) i fråga om att ngt vetter ut mot ngt. Då öppnades, icke porten, utan ett litet fönster utåt gatan. Nicander Hesp. 127 (1835).
c) i fråga om befintlighet l. läge: längre ut vid l. mot l. i (ngt). Strindberg SvÖ 2: 134 (1883). Ett stycke utåt rummet på en taburett Fru Julia Hedlinger. Hallström Erot. 7 (1908). Sköld såg mycket tydligt sitt eget hus på backen utåt (stadsdelen) Sibirien. Didring Malm 2: 14 (1915).
2) (numera mindre br.) i fråga om tid, betecknande att ngt närmar sig en viss tidpunkt l. fortgår l. fortsätts nästan ända fram till en viss angiven tidpunkt l. under en viss tid, framemot l. inemot. Att Solen strax effter midnaten upgår och hela natten ut åt des Strålar synas. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 799 (1679). Utåt våren började rykten mumla, att (osv.). Bååth-Holmberg FlickDagb. 68 (1912).
II. ss. adv.
a) motsv. I 1 a, betecknande (verklig l. tänkt) rörelse ut mot ngt utanför l. längre ut beläget; särsk. dels i sådana uttr. som stryka utåt (se STRYKA, v. III 1 a), förr äv. fälla utåt (se FÄLLA, v. 23 b), dels i förb. med sådana verb som driva, glida, rycka (se särsk. förb. under resp. verb). 2Mos. 26: 28 (Bib. 1541). Landswägen war langt stÿcke utåt stensatt, men något ojemt. Tidström Resa 1 (1756). Allt gick .. sin jämna gång i fars och farfars fotspår, utan att det föll någon in att längta utåt eller att förändra något i de gamles seder och bruk. LoF 1873, s. 34. Han glömde .. att han stod i ett öppet fönster; han lutade sig utåt och föll ned på gården. LbFolksk. 20 (1890). — jfr LÄNGS-UTÅT.
b) motsv. I 1 b, betecknande riktning mot l. läge på l. vid utsidan l. det yttre av ngt; särsk. i uttr. gå utåt med tårna l. fötterna (se GÅ UTÅT 1), stå utåt (se STÅ, v. II 2 a); äv.: utvändigt l. utanpå. Dörren öppnas utåt. Denna plats hade två ingångar, en för Judar, vänd emot templets gård, en för Profana, vänd utåt. Agardh ThSkr. 1: 111 (1843, 1855). (Han) satt och låtsades läsa en utländsk tidning .. och var noga med att vända vinjetten utåt så att alla skulle se vad han höll på med. Lo-Johansson Förf. 47 (1957). Planet är utåt sett en nästan exakt kopia av det .. brittiska passagerarflygplanet Vickers Super VC-10. SvD(A) 9/6 1965, s. 15.
c) i bildl. anv., i fråga om ngns l. ngts förhållande till om- l. yttervärlden, särsk. om organisations l. lands o. d. förhållande till det omgivande samhället l. utlandet o. d.; äv. i fråga om den bild l. det intryck ngn vill ge l. visa av sig själv. Törneros (SVS) 4: 117 (1826). Det egentliga Österrike och Ungern, som utåt bilda ett helt, liksom Sverge och Norge, men inom sig vårda sina egna angelägenheter. Svensén Jord. 373 (1886). Ehuru familjens tillväxt höll dem i trånga villkor som utåt måste döljas för deras samhällsställnings skull. Hallström Leon. 99 (1928). Pappersbrukens försäljningsavdelningar arbeta utåt, alltså i förhållande till köparna. SvSkog. 1168 (1928). Hennes missbruk hemlighölls, inte bara utåt utan också inom familjen. Henschen SkuggBrott 75 (2004).
(II b) -BUKTAD, p. adj. som buktar utåt, konvex; jfr -buktande, -böjd. Ostens öfre och undre ytor böra vara plana, ej utåtbuktade, kanterna däremot något utåtböjda. LB 3: 550 (1905). —
(II b) -BUKTANDE, p. adj. utåtbuktad. Kornets ryggyta äfven mot spetsen proportionsvis stor; dess sidor föga utåtbugtande. UtsädT 1892, s. 16. —
(II a) -FÖRARE. om muskel som för kroppsdel utåt (från kroppens l. en extremitets medellinje); motsatt: inåtförare. Tummens långa utåtförare .. är den största och den som ligger närmast radialsidan af de tre långa tum-musklerna. Hartelius Anat. 111 (1884). —
(II b, c) -GÅENDE, p. adj. som går l. är riktad utåt; förr äv. bildl.; jfr -riktad. (Människans) verld skall sjelf vara ett aftryck af Guds verld. Utan att den det är, blir i hennes utåtgående handlingar ingen moralisk hållning. Biberg 2: 387 (c. 1820). Fönsterdörrar tillverkas kopplade, utåtgående, färdighängda och beslagna. SvByggkatal. 1955, s. 732. —
(II b, c) -RIKTAD, p. adj. riktad utåt (jfr rikta, v.2 2); särsk. (o. i sht) i bildl. anv., motsatt: inåtvänd; jfr -gående, -vänd. Hemberg JagtbDäggdj. 181 (1897). De notiser om alla dagens tilldragelser, som fylla Kellgrens bref, bevittna att han var en utåtriktad natur .. hans intresse var riktadt på den handgripliga verkligheten. Sylwan Kellgren 82 (1912). (Vagnens) snett utåtriktade hjul. Stiernstedt Lantjunk. 151 (1939). I enlighet med statsmakternas önskemål bedrives över huvud en kraftig utåtriktad verksamhet, ägnad att stimulera det enskilda sparandet. LD 1958, nr 53, s. 3. —
(II b) -SPETA. (numera bl. i vissa trakter) spreta ut; jfr speta, v.1 5, o. ut-speta. (Renarna) gjorde .. helt om och skuttade iväg med utåtspetande bakben. Manker Jokkm. 126 (1928). —
(II b, c) -VÄND, p. adj. vänd utåt; äv. bildl.; jfr -riktad. SKN 1845, s. 35. När man profvar detta modellmönster, hvilket lättast sker med utåtvända sömmar, kan man med lätthet afhjelpa de möjliga bristerna. Freja 1873, s. 121. Brantings humor .. var icke av det utåtvända slaget, den var icke bullrande eller drastisk. Höglund Branting 2: 509 (1929).
Avledn.: utåtvändhet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara utåtvänd. Rudin 2Evigh. 1: 125 (1883, 1887).
Spalt U 1385 band 37, 2013