| Publicerad 2013 | Lämna synpunkter |
UTÖVER ɯtø4ver, äv. 4~10, prep. o. adv.
Anm. Ordet utöver kan i de flesta anv. växla med över. Språkvårdare under 1900-talet o. tidigare språkriktighetsböcker har förespråkat formen över framför utöver, liksom i allm. enkla prep. framför sammansatta (se t. ex. Linder Regl. 153 (1886), Wellander RiktSv. 314 (1939), Wellander RiktSv. 156 (1973)).
I. ss. prep.
1) (numera mindre br.) i rumslig bet., betecknande (verklig l. tänkt) rörelse l. utsträckning (ut) över l. längs med l. utefter ngt. — jfr DÄR-, HÄR-UTÖVER.
a) i fråga om förflyttning l. rörelse (från en given plats) över ngt: (ut) över l. bortöver l. genom; äv.: mot l. till en plats bortom l. på andra sidan om l. utanför. Vægfarande folk som stedzse draga vthöffuer skogen. G1R 4: 320 (1527). Her Thure lätt slå i trummo för sigh alt ifrå clöstredt och vtöffuer torget, tijtt han hade sit herberge. Svart G1 129 (1561). Ingen klagan, ej / Ett ord af knot utöfver mina läppar kom. Runeberg (SVS) 6: 130 (1863). Se, nu textar han så flitigt med en gulnad bok framför sig, / tryggt utöfver pergamentet konstförfarna handen rör sig. Rydberg Dikt. 1: 46 (1876, 1882). VKyrka 2: 245 (1917).
b) i fråga om ngts utsträckning: (ut) över, särsk. med tanke på att ngt täcks. 3Mos. 13: 12 (Bib. 1541). At vthöffuer all idhar Stadh, skal intet hws bliffua ståndande. LPetri 2Post. 205 b (1555). Ett ljust leende bredde sig utöfver hans ansigte. Bremer Pres. 169 (1834). Ännu i går låg snö utöfver slätten / och isar stängde ännu hvarje kust. Sturzen-Becker 6: 76 (1868). Så har hon blifvit till välsignelse för många utöfver hela världen. Sylwan SvLit. 111 (1903). SvGeogrÅb. 1934, s. 62.
2) (†) i fråga om läge l. befintlighet.
a) (ut) över l. ovanför. Judit 14: 11 (”14: 7”) (Bib. 1541). Hann stood vtöffuer henne m(e)dh en piiska och slog henne samma tiid itt hul wtii handenn. VadstÄTb. 233 (1597). Sjöbodarna, stå alltid vid vattnet, ibland till och med utöfver detta. LbFolksk. 205 (1890).
b) på andra sidan l. bortom. Den i Sjön utöfwer Vexiö domkyrka af Garfwaren Anders Andersson fylda och till kålgård ämnade plan. VDAkt. 1792, nr 463. (Förf.) håller sig till stadens .. gator och hus, omgivningarna utöver Djurgården äro honom främmande. SvLittH 2: 493 (1919).
3) i oeg. l. bildl. anv. av 1 o. 2.
a) (numera mindre br.) i fråga om direkt inflytande över l. påverkan på ngn l. ngt, särsk. i fråga om makt l. myndighet o. d.: över; äv. i fråga om att ngn l. ngt är l. blir till föremål för ngt, i sht nåd l. förbannelse l. hämnd o. d.: över, särsk. i sådana uttr. som förbarma sig utöver ngn (jfr FÖRBARMA 3). Fulmechtigh herre och konungh wttöffuer altt Suerigis riche. G1R 1: 122 (1523). Gudh förbarmede sig uthöfwer sitt folck. Gustaf II Adolf 170 (1617). (Handeln) lyckadhes honom så, at han wardt en Herre vthöffuer många Pänningar. Leuchowius Zader 154 (1620). Du här tils altid rådde Utöfwer mig, din usle träl. SionSång. 1: 58 (1743). Svärd, hämnd och död utöfver eder, bofvar! Nicander 2: 301 (1820). Runeberg (SVS) 6: 256 (1863).
b) (†) angivande att ngt l. ngn är föremål för framställning l. redogörelse l. behandling i tal l. skrift: över; ibland äv. liktydigt med: (i fråga) om, särsk. i fråga om klagomål o. d. G1R 11: 355 (1537). Icke lithet besvär finnes i landet uthöfver ded ochristelige åckrandet. RARP 9: 377 (1664). Utöfwer denne Konungens oförrätt klagade Hertig Carl på det högsta igenom en i Stockholm af Trycket särdeles utgången Skrift. Werwing Hist. 1: 47 (c. 1690). I samlens i en ring, och börjen på en gång, / Utöfwer min Zalett, en ymklig Klage-Sång. Hesselius Zaletta 79 (1740). — jfr DÄR-, HÄR-UTÖVER.
c) (†) i fråga om tid, för att uttrycka en utsträckning genom hela den betecknade tidrymden: igenom (se GENOM 3 (d)); äv. efterställt. Thesse kommo först till Gotland och töfvade ther een vinter utöfver. LPetri Kr. 99 (1559). Vtöfwer thetta Samtaal woro någre witnen tilstädes, en Skrifware och fyra Keyserlige Rådh. Schroderus Os. III. 1: 39 (1635). Noreen VS 5: 204 (1906).
d) i fråga om företräde l. överlägsenhet o. d., särsk. i fråga om att ngt l. ngn sätts över l. skattas högre än ngt annat l. ngn annan: över l. framför (se d. o. I 4 a); äv.: längre än l. förbi; förr särsk. i uttr. utöver allt, framför allt l. i synnerhet. Det var en upplevelse utöver det vanliga. Han skall wtöffuer alt haffua ackt och vpseende, opå alle regenskaper. CivInstr. 2 (1541). Til thet tridie, straffar här Christus the Phariseer, för theres högferd skul, när han sågh huruledes then ene iw wille wara vthöffuer then andra och sittia fremst. LPetri 2Post. 260 a (1555). Utöfver mitt förstånd är, att någon skulle kunna taga parti för denne furste af ren tillgifvenhet för hans .. odrägliga person. Rydberg Frib. 19 (1857). Det är .. riktigt, att läroämnena måste sträcka sig utöver Skolutredningens studieplan. Rig 1949, s. 124.
e) (†) i strid med l. trots l. mot. Han och alle the andre, som sielfve perssoneligen till Lybecke uttöfver vårt förbud segledt hafve. G1R 23: 351 (1552). G1R 26: 486 (1556).
4) i fråga om tillägg l. tillskott till ngn l. ngt.
a) (för)utom l. vid sidan av l. jämte; förr särsk. i sådana uttr. som den ena utöver den andra, den ena efter den andra. Söffuerin norby giörs oss then ene schadan wtoffuer then andre. G1R 3: 254 (1526). Han haffuer vthoffuer sina synd än nu ther til hädhat, therföre lät honom in för oss slaghen warda. Job 34: 37 (Bib. 1541). (Svenskarna) skenkte Konung Christian vtöffuer alt byte. / Thet skep med all sijn tilbehör. Svart Gensw. H 8 a (1558). Utöfver språken läsas i de fem nedre klasserna endast religionskunskap, räknekonst .. och logik. Carlson Hist. 5: 282 (1879). Inga dumheter, inga snedsprång av olämplig natur, inga kontakter utöver de som normalt kan förväntas. Anderson Brev. 203 (2004). — jfr DÄR-, HÄR-UTÖVER.
b) (numera mindre br.) i fråga om antal l. myckenhet l. storlek o. d.: mer än, över. Jffuan Jacobson .. hade slagit pa samma stad vthöffuer xxx godha bönder j hell. G1R 3: 153 (1526). (Förr) woro kloster, capell och kyrkor rikligen och mycket utöfwer behofwet försedda med klockor. Ekelund 1FädH II. 1: 43 (1830). VL 1897, nr 228, s. 2.
II. ss. adv. l. ss. prep. i abs. anv.; äv. ss. prep. l. adv. i vissa verbförbindelser (särsk. förb.). Anm. I särsk. förb. har utöver vanl. redovisats tillsammans med över.
1) (numera bl. tillf.) motsv. I 1: över; särsk. i förb. fara, flyta, gå, komma, löpa över; se särsk. förb. under resp. verb; förr äv. i förb. hit utöver (se HIT ÖVER). (Han) Fiich looff tiil ath byggia siigh een baath .. och ther meedt segla wtöffuer tiil tydtzlandt. G1R 2: 192 (1525). Dett Östgötiske rytherijd, som utöfver åth Finland förordned ähr. AOxenstierna 2: 193 (1614). Står du en kväll på stranden av Värmlandsnäs’ sydspets och ser utöver, skönjer du ön långt därnere i sydost. Dahllöf Otyg 137 (1915).
2) (†) motsv. I 3 a: över; särsk. dels i uttr. betyga utöver ngn (se BETYGA, v.1 1 a α α’), bevisa ngn ngt utöver, överbevisa ngn om ngt (jfr BEVISA ÖVER), hålla utöver ngt, hålla fast vid l. upprätthålla ngt, vara utöver ngt, närvara vid l. delta i l. övervaka ngt, övervara ngt, dels i förb. gå, komma över, se särsk. förb. under resp. verb. G1R 2: 8 (1525). Hollendis vtöffwer hwadt som wij på biwdhe. G1R 18: 337 (1547). Szå förnimme wij att thu icke sielff haffuer waridt vttöfuer sådana betalning. HFinlH 8: 106 (1552). Kann nokionn beffuissa honnom th(et) vttöffuer, att han haffuer giffuitt honom di penning(ier), vill han aldrig begiera sitt liff. TbLödöse 194 (1590). Börk Darius 31 (1688).
3) motsv. I 3 d: över, i förb. gå, komma över; se särsk. förb. under resp. verb.
4) (†) motsv. I 4, i fråga om att ngt blir över l. kvar av en större helhet; äv. betecknande att ngt överskrider ett visst mått o. d.: dessutom l. därtill. G1R 1: 126 (1523). Ther war allaredho nogh .. och än tå vthoffuer. 2Mos. 36: 7 (Bib. 1541). Um någre penninger bliffve utöffver, skole the och löne the knechter på bygden äre. G1R 28: 27 (1558). Rizanesander Räkn. 25 b (1601).
Spalt U 1393 band 37, 2013