Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VACCINATÖR vak1sinatœ4r, m.//ig., best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -kc-, -ks-; -teur 1807–1832. -tor 1817–1981. -tör 1805 osv.)
Etymologi
[jfr d., eng. vaccinator, fr. vaccinateur, it. vaccinatore; till VACCINERA. — Jfr VACCINATRIS]
(titel på) (förr ofta läkarutbildad) person med huvuduppgift att utföra vaccination; jfr KOPP-YMPARE. Kungörelse (af den 1 Nov. 1804, om hvad som af Vaccinatörer och Koppympare, som vilja göra anspråk på arfvode bör iakttagas). Rosenhane PVetA 1805, s. 158. Då hwarje Församling har sin Vaccinatör, som det åligger att wid 7 eller 9 dygnen bese de Barn han med påliteligt vaccin-ämne ympat .. så (osv.). Alm(Sthm) 1823, s. 44. Vaccinateuren Gustaf Sandberg från Hoby. BoupptVäxjö 1832. I lappmarken vare likväl äfven vaccinatör, som icke är legitimerad läkare, berättigad att på nämnda sätt taga vaccin (av ympad person), när skyddskoppympningen der eljest ej kan upprätthållas. BtRiksdP 1897, I. 2: nr 4, s. 4. Staden aflönar .. fyra vaccinatörer, alla läkare. Sthm 1: 487 (1897). Besökarna lotsades snabbt vidare från insläppet med ID-kontroll och fram till vaccinatörerna. EskilstKurir. 27/11 2009, s. 6.
Ssg: VACCINATÖRS-BEFATTNING. (förr) befattning (se d. o. 2 d) som vaccinatör. ASScF 3: Minnestal 3: 7 (1852). Kompetensen hos sådana till vaccinatörsbefattning sökande, som ej äro legitimerade läkare. BtRiksdP 1897, I. 2: nr 4, s. 12.

 

Spalt V 7 band 37, 2014

Webbansvarig