| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VACILLERA, v. -ade.
(†) om person i fråga om uppfattning l. utsaga o. d.: förmedla l. inta vacklande hållning o. d., vackla, sväva på målet; ngn gg äv. om ngns egendom: växla (från en ägare o. d. till en annan). Tvenne Churförstarne vacillera. RP 8: 543 (1641). Ty utan all twifwel drifwes Lögerdags-helgande fördenskull, at folket skall komma til at helt och hållet ohelga och wanära Söndagen .. därigenom skedde då, at det Tredje Budordet i Lagen rubbades, folket begynte vacillera, intet wetandes, hwilken den sannskyllige Sabbathen wore. Wallquist EcclSaml. 1–4: 339 (1668). Det är nu snart 20. åhr sedan min Sal. Fadher .. i Herranom afsomnade, och hemmanet alt sedan vacillerat ifrån den ena til den andra. Hälsingerun. 1980, s. 79 (1680). Derföre är han tweetalig .. Som han vacillerar j sitt thal, så är han een Karl, som intet är til at troo. CollMedP 9/9 1692. Som änkan nu mera begy(n)nar vacillera i sit påstående. VDAkt. 1731, nr 742. Några sade, att återbud .. blifwit skickadt, men vacillerade i uppgifterna. Cavallin Herdam. 3: 380 (1856).
Spalt V 8 band 37, 2014