Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALLMO val3~mω2, r. l. m.; best. -n (Adlerbeth Buc. 15 (1807) osv.) ((†) -en Berlin Lrb. 66 (1872)); pl. -r; förr äv. VALLMOG, r. l. m.; best. -en; pl. -er (äv. att hänföra till sg. vallmoga l. vallmoge, Phrygius HimLif. 50 (1615), JournLTh. 1811, s. 419); l. VALLMOGA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HC11H 6: 147 (c. 1700), Haartman Sjukd. 357 (1765)) l. -er (se ovan); l. VALLMOGE, r. l. m.; best. -en; pl. -er (se ovan).
Ordformer
(vallmo (w-) 1642 (: Wallmoknåppar) osv. vallmog (w-, -gh) 1658–1805. vallmoga (w-, -gh-) 1637–1887 (: vallmogan, sg. best.). vallmoge (w-, -ld-, -gh-) 1616–1926. vallmogen, sg. best. 1779–1809. vallmoger (w-), pl. 1711–1811. valmo (w-, -oo) c. 1550–1896 (: valmomotiv). valmog (w-) 1658 (: Walmog-frö)–1812 (: walmoghufwud). valmoge (w-, -hl-, -gh-) 1538–1765 (: Walmogeblommor). valmogen, sg. best. 1744–1793. waldmod 1685. wallmågh c. 1654. walmoden, sg. best. 1698. walmoga 1538–1695. walmoger, pl. 1615. wålmoge 1563)
Etymologi
[fsv. valmogha, valmoghe; jfr fd. walmu(gh)æ (d., nor. valmue); ssg av stammen i VALEN (med tanke på växtens narkotiska egenskaper; jfr VALBJÖRK) o. en efterled som liksom fsax. mahan, mān (mlt. mān), fht. māgo (t. mohn), gr. μήκων, alla med bet.: vallmo, förs till en ieur. rot med samma bet. l. möjl. med bet. ’hud- l. läderpung’ som antas syfta på de uppsvällda punglika frukterna; för uppkomsten av formen -mo jfr BARDA-]
(individ l. art av) växtsläktet Papaver Lin.; särsk. dels om arten P. somniferum Lin., opiumvallmo, dels om olika ss. trädgårdsväxter odlade arter l. sorter; äv. (tillf.) om vallmofrö; jfr PAPAVER 1. VarRerV 42 (1538). (En) Lustegård, hwar vthi liufligha krydder, roser, rosmarin, lilior walmoger .. wäxa. Phrygius HimLif. 50 (1615). Feberdrycker med Decoct af Wallmogor. Haartman Sjukd. 357 (1765). Opium fås genom inskärningar i gröna fröhufvuden af Vallmo .. och utgör föremål för vallmo-plantering i Mindre Asien och Egypten. Berzelius Kemi 5: 581 (1828). Sandtårtmassa (används) med tillsats af kakao, russin, korinter, frukter, vallmo o. s. v. Grafström Kond. 189 (1892). Kanske har du fallit för några kultiverade vallmor – vem kan motstå sidenskrynkliga Shirley-vallmor med förädlat dubbla, vitkantade kjolar? Kvant o. Palmstierna VTrädgB 67 (2004). — jfr KORN-, OPIUM-, RÅG-, TULPAN-VALLMO m. fl. — särsk.
a) i utvidgad anv., om växt som i ngt avseende påminner om vallmo, särsk. ss. senare led i ssgrna HORN-, PIGG-, STRAND-VALLMO.
b) mer l. mindre bildl.; särsk. (o. i sht) med tanke på det ur växten utvunna opiets sömnbringande egenskap. Monge .. hwilka i sine vnge Daghar medhan the leffde nychter, woro tå, såsom en Wallmoghe i Öghonen, deyelighe och karske. LBenedicti Lijkpr. 25 (1616). Marie och Ternen bortfläcktade hwarje wallmo, som wille sänka sig på mina matta ögonlock. Wallmark Res. 123 (1819). Jag somnar i en engelsk järnsäng under filtar, och vallmons ande lägger sig öfver min tillvaro. Engström Häckl. 110 (1913).
Ssgr: A: VALLMO-BLOMMA. (vallmo- 1871 osv. vallmoge- 1765–1809) jfr blomma 1 a. Är Bröstet tungt .. bör .. drycken af Wägsenapsgräs, Walmogeblommor och Näszlerötter nyttjas. Haartman Sjukd. 83 (1765). —
-BLOMSTER. (vallmo- 1904 osv. vallmoge- 1739–1765) ApotT 1739, s. 29. Wallmoge- och Ringeblomstren äro .. litet rogifwande. Haartman Sjukd. 349 (1765). —
-DOFT. doft av vallmo; särsk. (numera mindre br.) i bild (jfr -krans). Förvandlings-sömnen kom med vallmodoft, / Och löste lätt det himmelska från mullen. Atterbom SDikt. 1: 193 (1809, 1838). (Sångens gåva) är .. ämnad till mer än jubel vid fröjdebägaren och vallmodoft för lidandet. Rydberg Vap. 12 (1891). SAOL (1973). —
-FRÖ. (vallmo- 1645 osv. vallmoga- 1642–1675. vallmoge- 1578–1765) frö av vallmo; äv. koll. BOlavi 8 b (1578). Wallmofrö, deraf prässas ålja uti Trient och Steyermark i Tyskland. Rothof 591 (1762). Strö på vallmofrön när du tar ut plåten. Davidsson Hälsokokb. 158 (2009). —
-HUVUD. (vallmo- 1812 osv. vallmoge- 1639–1751. vallmos- 1679) jfr huvud 6 f α o. -knopp. När Wallmoghe huffwudet blifwer sargat, så flyter ther af Wallmoghesafft, som har krafft til at soffwa och döffwa. Schroderus Comenius 137 (1639). —
-KAKA.
1) (i sht förr) foderkaka tillverkad av biprodukt erhållen vid pressning av olja ur vallmofrön; i sht i pl. Juhlin-Dannfelt (1886).
2) bakverk (med östeuropeiskt ursprung) innehållande vallmofrön. AHB 92: 79 (1876). Välj och vraka bland det digra utbudet av tjeckiska bakverk som äppelstrudel och vallmokaka. Expressen 10/10 2009, s. 46. —
-KAPSEL. jfr kapsel 2 a o. -knopp. Boheman ÅrsbVetA 1843–44, s. 86. Orörda, torkade vallmokapslar (hämtas) .. av statliga uppköpare (i Turkiet) och sänds till Västeuropa för kemisk förvandling till kodein och morfin. SvD 2/7 1975, s. 6. —
-KNOPP. (vallmo- 1642 osv. vallmoga- 1645. vallmoge- c. 1630–1765. vallmos- 1793) särsk. om knopp påminnande frökapsel hos vallmo; jfr knopp 1 f o. -huvud, -kapsel o. vallmoge-knapp 2. Messenius Gust. 17 (c. 1630). At en Wallmogeknopp ofta innehåller 32000, och ett Tobaks fröhus 40320 frö. Möller PrincBot. 12 (1755). —
-KRANS. särsk. (†) i mer l. mindre bildl. anv., om opiets smärtstillande l. sömngivande l. dödligt giftiga verkan l. dess funktion ss. rus- l. njutningsmedel; särsk. om vallmokrans ss. attribut (se d. o. 2) till Morfeus, drömmarnas gud. Phosph. 1811, s. 172 (1799). Ljufligt / En dvala tynger mina ögonlock. / Du, roshäck, gif mig skugga! – Mindre grufligt / Gör vallmo-kransen hvarje qval ändock. Atterbom LÖ 2: 78 (1827). Öman LyrBl. 1: 86 (1857; i fråga om Morfeus). Wirsén Dikt. 86 (1876).
Avledn.: vallmokransad, adj. särsk. (†) mer l. mindre bildl. ASScF 3: 345 (1852). Han, hvars bild mig gläder, / Då natten vallmokransad till mig träder. Rydberg Frib. 84 (1857). 3NF 15: 290 (1931). —
-KRÖNT, p. adj. särsk. (†) mer l. mindre bildl. jfr -kransad. Atterbom SDikt. 1: 81 (1811, 1837). SoS 1915, s. 189. —
-ODLING. jfr odling 2. Post OljeväxtAnv. 18 (1898). —
-OLJA. (vallmo- 1827 osv. vallmoga- 1578. vallmoge- 1642–1788) olja utvunnen ur vallmofrö. BOlavi 74 a (1578). Tagh Walmogeolia .. blanda ther ihoop lijtet Wijn och bestryk sedan Håren ther medh, så warda the sköne. Hildebrand MagNat. 18 (1650). —
-ROS. (†) vallmo; jfr ros, sbst.1 1 d. Lundström Trädg. 2: 57 (1833). Alla vårens praktfulla, röda anemoner och vallmorosor .. voro förintade. Lagerlöf Jerus. 2: 5 (1902). —
-RÖD. som har samma röda färg som de (i Sv.) vildväxande rödblommiga arterna av vallmo. FoFl. 1911, s. 131. Så provade hon framför spegeln den nya stassen. Vallmorött föll sidenet lätt omkring hennes gestalt. Krusenstjerna Pahlen 3: 236 (1931). —
-RÖTT, n. om vallmoröd färg. UB 5: 557 (1874). —
-SAFT. (vallmo- c. 1710 osv. vallmoge- 1639–1757) (numera bl. tillf.) mjölksaft hos vallmo; särsk. (o. i sht) om den ur opiumvallmons frökapsel utvunna och intorkade mjölksaften, opium. Schroderus Comenius 137 (1639). Starcke och wåldsamligen sömpnwärckande ting, såsom Walmogesafft och Adelruna skal man altijdh taga sigh wahra före. Magirus VnderrPest. D 2 a (1654). —
-SIRAP, äv. -SYRUP. (vallmo- 1836–1951. vallmoge- 1578–1765) (†) opiumsirap. BOlavi 39 b (1578). Wallmosyrup .. göres af ett uns sockersyrup, som noga blandas med sexton droppar Opii-tinctur. Forshæll OrgPharm. 273 (1836). Krook Handköpsben. 151 (1951). —
-VÄXT. om växtfamiljen Papaveraceae; i pl. Fries Växtr. 182 (1884).
B (†): VALLMOGA-FRÖ, -KNOPP, -OLJA, se A.
C (†): VALLMOGE-BLOMMA, -BLOMSTER, -FRÖ, -HUVUD, se A. —
-KNAPP. (vallmoge- 1548–1642. vallmos- 1671) (†)
1) (†) knapp (se knapp, sbst. 2) i form av en vallmo(knopp). En swartt gyllene dammask Jacka .. vdi Brystitt sitia 14 walmoge knapper aff gull, vdi huartera en perla. HH 2: 7 (1548).
2) (†) vallmoknopp. Linc. Xxx 3 d (1640). (Han) lät slå Hufwudet aff then eena effter then andra (av rikets förnäma), lijka som man gör the högwäxande Walmoos Knapparne. Widekindi KrijgH 16 (1671). —
-KNOPP, -OLJA, -SAFT, -SYRUP, se A.
D (†): VALLMOS-HUVUD, se A. —
-KNAPP, se C. —
-KNOPP, se A.

 

Spalt V 167 band 37, 2014

Webbansvarig