Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VALONEA valω4nea l. val1ωne4a, r. l. m. l. f.; best. -an; förr äv. VALLONER, anträffat bl. i pl. (ss. ämnesnamn).
Ordformer
(valloner, pl. 1912–1935. valonea (-ll-, -é-) 1898 osv. valonia (-ll-) 1767–1894)
Etymologi
[jfr eng. valonia, fr. vallonée; av it. vallonea l. vallonia, av nygr. βαλάνια; till den rot som äv. föreligger i lat. glandis, fpreuss. gile, armen. kałin, alla med bet.: ollon]
handel. o. garv. ollon l. ollonskål från vissa sydländska ekarter; äv. (o. i sht) ss. ämnesnamn, om de garvämnen l. tanniner som erhålles ur ollonskålen; jfr KNOPPER 2. Zethelius SvarVetA 2 (1767). Valonea är frukthylsorna af en på de grekiska öarna, i Mindre Asien, Indien, men äfven i Italien och södra Frankrike växande ekart. Hirsch LbGarfv. 41 (1898). Den förnämsta skogsprodukten (i Grekland) är valonea, ett slags ekollon, som äro rika på garvsyra. Rönnholm EkonGeogr. 214 (1907). Valloner kallas ett .. garvämne, som .. ej utgöres av själva frukten (ollonet) utan av den omgivande svepeskålen av vissa ekarter. Simmons Jönsson 504 (1935).

 

Spalt V 173 band 37, 2014

Webbansvarig