Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VANADIN van1adi4n, n. (Lundell (1893) osv.), äv. (numera mindre br.) r. (VaruhbTulltaxa 1: 443 (1931), SAOL (1973)); best. -et, ss. r. -en; äv. VANADIUM vana4dium, n.; best. -et.
Ordformer
(vanadin 1831 osv. vanadium 1836 osv.)
Etymologi
[bildat till Vanadis, binamn på den nordiska mytologins gudinna Freja, med tanke på vanadinföreningars vackra färg, av ämnets svenske återupptäckare N. G. Sefström; formen vanadium eg. en latinisering, numera i bruk snarast gm inflytande från eng.]
kem. om sällsynt o. svårsmält silvervit metall utgörande grundämne med den kemiska beteckningen V o. i naturen endast förekommande i föreningar. Vanadin har 3 oxider, som innehålla på en atom metall 1, 2 och 3 atomer syre. Berzelius Brev 11: 119 (1831). Vanadin .. upptäcktes 1830 af Sefström i stångjern från Taberg i Småland. Rosenberg OorgKemi 307 (1887). Vanadin .. användes som tillsats till flytande stål för att giva detta större brotthållfasthet. SvD(A) 1918, nr 190, s. 10. Särskilt i övre delen kan alunskiffern innehålla uran, vanadin, och en rad andra metaller. Loberg Geol. 371 (1987).
Ssgr: VANADIN-BLÄCK. (förr) Vanadinsyrad ammoniak med ett afkok af galläpplen (ger) en svart vätska, som .. är det bästa skrifbläck man kan hafva .. Vanadinbläcket .. håller ingen fällning suspenderad; det flyter således lätt ur pennan. TTekn. 1861, 2: 57. —
-FÖRANDE. (i fackspr.) jfr föra 13. Tunna lager av vanadinförande stenkol. Flodström Naturförh. 73 (1918). —
-HALT. (i fackspr.) jfr halt, sbst.1 1. Att dessa stenkolslag på grund af sin vanadinhalt kunna få praktisk betydelse. 2NF 34: Suppl. 642 (1922). —
-HALTIG. (i fackspr.) Den färskslagg som erhålles genom det vanadinhaltiga tackjernets färskning. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 100. —
-STÅL. metall. med vanadin (för ökad hållfasthet) legerat stål. Vanadinstålet innehöll 1,20 % kol, 0,26 % kisel. TT 1902, K. s. 5. —
-SYRA. (†) om (sur lösning i vatten med) förening bestående av vanadin o. syre. Professor Sefström har till mig öfverlemnat ett icke obetydligt qvantum af vanadinsyra och dess föreningar med baryt och bly. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 102. 2NF 34: Suppl. 642 (1922). —
-SYRAD. (†) om salt: som bildats av bas o. förening bestående av vanadin o. syre; äv. med huvudord betecknande den bas som ingår i det salt som uttr. i sin helhet betecknar. Vanadinsyrade salter äro gula .. och tvåfaldt vanadinsyrade salter äro röda. Berzelius Brev 11: 119 (1831). Vanadinsyrad ammoniak. TTekn. 1861, 2: 57. Björkman (1889).

 

Spalt V 237 band 37, 2014

Webbansvarig