| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VANTE van3te2, förr äv. VANT, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (JönkTb. 131 (1535) osv.) ((†) -er GripshR 1547–48, VDAkt. 1693, nr 338; -or ConsAcAboP 3: 276 (1668)).
beklädnad för handen (av textil l. skinn o. d.) vanl. med en särskild del för tummen o. en för övriga fingrar o. avsedd till skydd mot kyla; äv. om sådan beklädnad avsedd till skydd mot (bränn)skador l. nedsmutsning vid arbete o. d.; utom i a vanl. i pl.; jfr HANDSKE 1. JönkTb. 131 (1535). (K. XII bar) aldrig muff eller want på sina händer, ehuru brännande kölden war. Nordberg C12 2: 686 (1740). Den som kan sticka 3 par strumpor i wickan, hinner ock altid med 5 eller 6 par wantar. Dahlman Reddej. 195 (1743). I Kuolajervi By sys Handskar, Vantar, Stöflar och Skor af Renskinn. VetAH 1773, s. 85. Af mindre bemedlade bönder och drängar nyttjades vid arbete ute i skogen och på resor vantar stickade af getragg. HLilljebjörn Hågk. 1: 9 (1865). Man bör helst ha tunna vantar på sig när man hanterar film, ty fingeravtryck fastna ytterst lätt på filmen. Förberg SäljFilm 243 (1946). I riktigt låga temperaturer kan det vara skönt med både mössa och vantar. Staffansson Berger Hiking 60 (2006). — jfr BOMULLS-, BÄLG-, FINGER-, GRYT-, HEL-, HÖGER-, NOT-, PÅS-, SILKES-, SKID-, SKINN-, TUM-, TVÄTT-, ULL-VANTE m. fl. — särsk.
a) i jämförelser o. i (härur utvecklad) bildl. anv., i fråga om att ngn påminner om l. liknar en vante med avs. på sådans lätthet l. litenhet l. mjukhet (o. därmed anses medgörlig l. eftergiven o. d.). Dalin Vitt. 5: 18 (1751). Det händer .. (vid tjurfäktning) at Oxen tar karlen på hornen, och kastar honom, som en vant i luften. Loefling Resa 301 (1753). Tror ni mig .. vara en vante, som vem som helst kan träda på sin hand? Benedictsson Dagb. 408 (1885). Alldeles en vante i händerna på henne det blev han aldrig. Hon var nämligen lite rädd för honom. Hedberg Upp 135 (1968). Den lille flög som en vante i backen. Widding Major. 234 (1969). — jfr KASTE-, PALLER-VANTE.
b) i vissa mer l. mindre bildl. uttr. särsk.
α) (vard.) lägga vantarna på ngt l. ngn, lägga beslag på l. ta l. gripa ngt resp. ngn; jfr LÄGGA, v. I 2 b. Det vore .. bättre att .. lägga vantarne på detta öfverflöd än vänta. Liljecrona RiksdKul. 457 (1841). Man kan ju tänka sig, att myndigheterna .. lagt vantarna på vår ångare. Janson CostaN 1: 26 (1910). Walsinghams spioner lade vantarna på honom, så snart han satte foten på engelsk mark. Grimberg VärldH 9: 405 (1940).
β) slå vantarna i bordet, göra konkurs. (Han) har slagit vantarne i bordet knall och fall! Blanche En tr. upp 56 (1843). Vad innebär ert förslag? Jo, att en massa småfirmor i öster och söder och väster måste slå vantarna i bordet. Johnson GrKrilon 516 (1941). Sedan är kanalen helt turisternas – såvida inte kanalbolaget dessförinnan slagit vantarna i bordet. DN(A) 22/6 1964, s. 6.
γ) (†) stå l. vara (väl) i vantarna hos ngn l. i ngns vantar, vara väl ansedd av l. stå högt i gunst hos ngn. Möller (1790). En Caplans-Fru, som stod mycket väl i Fröken Reginas vantar. Knorring Ståndsp. 3: 203 (1838). Nu stod han så väl i vantarna hos de styrande, att de .. förlänade honom svenskt adelskap. SvD 14/2 1926, Bil. s. 7.
ε) (†) i sådana uttr. som det går som att lappa vantar (i månsken), det går mycket snabbt l. utan svårighet (se LAPPA 1 f).
-FODER. (vant- 1945 osv. vanta- 1583) jfr foder, sbst.2 4. Ett wantafoder .. war .. aff mård(er). KlädkamRSthm 1583, s. 51 a. —
-STICKNING. stickande (se sticka, v.2 5) av vantar. Så förekommer inom Älvdals härad vadmalstillverkning, vantstickning, näverarbeten och tillverkning av fiskredskap. HemslöjdskomBet. 1917, 2: 224. —
Spalt V 273 band 37, 2014