Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VARGÄRD, r. l. f.
Ordformer
(var- (w-, -ah-) 1720 (: wahr gierdz karl)–1893. ward- 1718 (: wardgiärdzkarl); se för övr. GÄRD, sbst.1)
Etymologi
[sv. dial. vargär(d), var(a)gäl, varagälle, beredskap, reserv, förråd; jfr ä. d. varegærd; sannol. ombildning av VARGERING med senare leden ansluten till GÄRD, sbst.1]
reserv l. beredskap; särsk. dels i uttr. ha i vargärd, dels i ssgn VARGÄRDS-KARL. Det är i alla lifvets förhållanden städse förmånligt att hafva i vargärd af hvad godt är. SvTidskr. 1872, s. 122. Lundell (1893).
Ssg (†): VARGÄRDS-KARL. (†) vargeringskarl. ProstbKorsberga 1718, s. 2. At drängen Pähr Hansson, war af officerarne ährkiänd för wahr gierdz karl. VDAkt. 1720, nr 213.

 

Spalt V 412 band 37, 2014

Webbansvarig