| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VASA vasa4, interj.
för att ange att man inte hört det förut sagda o. önskar detta upprepat: vad sade du? (jfr HURU 1 a ε, VAD, pron. osv. II 1); äv. för att ange förvåning l. upprördhet o. d. (över det förut sagda), ungefär liktydigt med: va (se VAD, pron. osv. II 2; jfr HURU 1 a ε, VAFALLS); i sht förr äv. för att efterfråga bekräftelse på riktigheten i försiktigt l. tvekande påstående o. d. (jfr HURU 1 a β) l. ge eftertryck åt retorisk fråga l. uppmaning o. d., ungefär liktydigt med: va (se VAD, pron. osv. III 1). Hvasa? skymtar ej der en figur? Almqvist Amor. 15 (1822, 1839). Nå, hvarför .. sjunger ni då inte under psalmen; svara mig på det, hvasa’? Quennerstedt IndSold. 11 (1887). Hvasa? Men hur har det gått till? Andersson Terentius 21 (1896). En soldat ska väl gå framåt, vasa? Forssell Gal. 33 (1964). Vasa? jag hörde inte riktigt? Expressen 23/1 1998, s. 24.
Spalt V 475 band 37, 2014