Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VAST, äv. VASTE, adj.
Ordformer
(vast 1711. vaste 1727–1837)
Etymologi
[liksom ä. t., eng. vast, fr. vaste, it., span. vasto ytterst av lat. vastus, mycket stor l. vidsträckt; till den rot som äv. föreligger i fir. fot, längd]
(†) (mycket) stor l. omfångsrik l. vid(sträckt). Det är fuller en vast dessein, men rom blef eij heller bygd på en dag. BrinkmArch. 1: 135 (1711). Domen (i Florens) inutj är Vaste och dess Coupel .. remarcable, men ei waker. Palmstedt Res. 94 (1779). Pfeiffer (1837).

 

Spalt V 498 band 37, 2014

Webbansvarig