Publicerad 2014   Lämna synpunkter
VEDA ve3da2, r. pl. -or (NE 16: 221 (1995) osv.) ((†) pl. -aer IllRelH 255 (1924); -ar SvLittFT 1834, sp. 485, Ekbohrn (1868); -as LittT 1796, s. 230, Lind af Hageby Minn. 80 (1860))
Ordformer
(förr äv. w-)
Etymologi
[jfr t. weda, eng. veda; av sanskr. vēda, vetande, kunskap, besläktat med VETA (jfr RIGVEDISK)]
(i fackspr., särsk. relig.) sammanfattande, om (de texter som ligger till grund för) den äldsta indiska skriftreligionen; äv. i individuell anv., om (text ingående i) vedabok. Braminernas heliga böcker delas i 4 Sastras och bestå af 18 Bedas eller Wedas. LittT 1796, s. 230. Rudolph von Roths filologiska program var att tolka veda ur dess egna förutsättningar efter allmänt giltiga filologiska grundsatser, således att frigöra studiet däraf från den indiska kommentarlitteraturen. 2NF 23: 993 (1915). Veda är evig, och under varje världsperiod få människorna skåda den. Konow Hind. 46 (1927). (Sankaras) filosofi hade sina utgångspunkter i Veda och Upanishaderna. Aspelin TankVäg. 1: 25 (1958).
Ssgr (i fackspr., särsk. relig.): VEDA-BOK. särsk. i pl. best., sammanfattande, om de böcker som är grundläggande för vedareligionen. Söderblom ÖversRelH 98 (1912). Vedaböckerna är fyra fornindiska samlingar av hymner och tänkespråk som uppstod bland de invandrande aryerna under 2 årtusendet f Kr. Religionslex. 560 (1999). —
-RELIGION(EN). jfr religion 2. Karsten NaturfRel. 14 (1923). —
-TID(EN). jfr tid, sbst. 4 a. Veda-tidens hinduer hade icke något allmänt ord, som betydde ”växt”. Tegnér SprMakt 95 (1880).
Avledn. (i fackspr.): VEDISK, adj. som tillhör l. utmärker l. härstammar från l. har samband med veda. För den komparativa philologien öppnas en allt större framtid, ju närmare de Vediska hymnsamlingarne blifva bekanta. Frey 1849, s. 120. Gudstjänsten försiggår framför ett vediskt eldaltare. IllRelH 336 (1924). Den vediska litteraturen, med mångtusenåriga anor, är grundpelarna i Hare Krishna-religionen. SDS 27/2 1994, s. B2. jfr sen-vedisk.

 

Spalt V 633 band 37, 2014

Webbansvarig