Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEDERDELOMAN ve3der~de1lωman2, r. l. m.; best. -mannen, pl. -män.
(ålderdomligt) i rättstvist: motpart; äv. allmännare (ofta med klandrande l. nedsättande bibet.): motståndare, antagonist; jfr VEDER-SAKARE. Szåsom .. eliest förlickning wedärdelemännen emellan giord är. UpplDomb. 3: 148 (1589). Wilduge och Widerdelomen eller afwundsmän måge ey wittna. Abrahamsson 630 (1726). Det är nog en och annan av hans politiska vederdelomän, som strax efter utnämningen yppade tvivel. Spångberg BanbrHövd. 240 (1939).
Spalt V 655 band 37, 2017