Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VEDETT (numera bl. i ssgn VEDETT-BÅT vedet3~), r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
(utom i ssgn VEDETT-BÅT numera bl. om ä. förh.) vaktpost i fält; äv. dels i mer l. mindre bildl. anv., dels (i ssgn VEDETT-BÅT) i utvidgad anv. Några små Cavallerie-troupper .. hwilcka böra hafwa sina vedetter, hwar som nödigt finnes, at kunna til känna gifwa det ringaste, som torde annalcka. Wrangel Tact. 17 (1752). (Bevaknings)Methoden består deri, at omgifva hela armén med en mängd små posteringar och vakter, hvilkas yttersta vedetter utgöra en sammanhängande kedja. Lefrén Förel. 2: 180 (1817). (Byn) är en den primitiva kulturens vedett mot ödemarken. Hemberg Kola 4 (1902). Cronsjö 100Pat. 129 (1968; om vissa kort i kortspel).
-KEDJA. jfr kedja, sbst. 3 a γ. Lefrén Förel. 2: 178 (1817). Understundom kan det .. vara nödvändigt att bestrida bevakningen med en fortlöpande kedja af poster (vedettkedja). TjReglArm. 1867, 4: 86. Östergren (1967). —
-TJÄNST. jfr bevaknings-tjänst b. Derefter öfvades bevakningen i stånd genom utsatta fältvakter, hvarvid alle af manskapet deltogo i tjenstgöringen vid sjelfva vakten, gjorde vedett-tjenst, aflösning och patrullering. KrigVAT 1836, s. 87. SvFlH 3: 98 (1945).
Spalt V 657 band 37, 2017