Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VELN, r. l. m. l. f.
Ordformer
(äv. w-, -ee-)
Etymologi
[jfr sv. dial. velner, m.; jfr äv. fsv. ovilna, hopplöshet, sv. dial. velna, f., håg, vilja, fvn. vilnaðr, m., vilnan, f., förhoppning; till VELNAS]
(†) förhoppning l. förväntan. Menniskligh förnufft weet här intet aff, Hwar then helige Ande medh sitt straff icke kommer, och förtager then wåån och weeln man haffuer på gerningarnas rettferdigheet. LPetri 2Post. 66 b (1555). Är ingen möda eller farligheet så stoor, at the iw gerna giffua sigh ther vthi, först at ther med är någor weeln til pennings. LPetri 2Post. 242 a (1555). — jfr PENNING-VELN.

 

Spalt V 683 band 37, 2017

Webbansvarig