| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VELNAS l. VÄLNAS, v. dep. -ades.
(†) ha förhoppning om l. hoppas på l. förvänta sig (ngt); särsk. med att-sats ss. obj. (äv. utan utsatt att); äv. utan obj., särsk. i förb. med prep. åt: känna lust l. begär. I then ackth och förhoop, ath wii wälnes och then tro haffwe tiil edher .. thet i fölie skääl och räädeliigheth och aaff sätie alth obestondth och forderff. SvTr. 4: 8 (1521). Bruden effter hoon seer sigh wara öfuergifuen och inthet hafua att wälnas, will hon gerna lofua sigh bort. Murenius AV 9 (1637). Ty måge wi intet welnas någon wår syndaförlåtelse, ther wi icke förlåte. Swedberg Cat. 353 (1709). Til dantz at locka then med qwäd, / Som wälnas sielf åt dantz, och gerna hoppar med. Kolmodin QvSp. 1: 150 (1732). (Han) wäntade alt på bätre tid, och welnades få sin tienst igen. Lange Norby 59 (1742). Lundell (1893).
Spalt V 683 band 37, 2017