Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VERGILIANSK vær1gilia4nsk l. VERGILISK værgi4lisk, förr äv. VIRGILIANSK l. VIRGILISK l. VIRGILSK, adj.
Ordformer
(vergiliansk 1904 osv. vergilisk 1916 osv. virgiliansk 18181967. virgilisk 17981916. virgilsk 1899)
Etymologi
[jfr eng. virgilian, fr. virgilien; till namnet på den romerske skalden Vergilius (70–19 f. Kr.)]
(numera bl. mera tillf.) som förekommer hos l. kännetecknar l. är typisk för l. har avseende på den romerske skalden Vergilius; särsk. i fråga om stil o. uttryckssätt o. d. GFGyllenborg Skald. 15 (1798). Omsider ryckte vi oss lösa .. från Siena, för att åter försänka oss i åskådning af Virgilianska åkerfält, oxar och plogar. Atterbom Minn. 396 (1818). Den virgilianska och i allmänhet den antika uppfattningen af gudaverlden. Verd. 1886, s. 104. (Gösta Berling) påstås vara avskedad präst – man måste i sanning gratulera den socken som njutit välsignelsen av en dylik pastor loci, den där snarare, i sina glansstunder, synes danad till pastor i en virgiliansk eklog. Johanson SpeglL 107 (1908, 1926). En vergilisk ledsagare i litteraturens gruvorter. NorrbK 12/3 2011, s. 30.

 

Spalt V 716 band 37, 2017

Webbansvarig