| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VERSERAD værse4rad, p. adj.; n. o. adv. -AT.
1) (numera mindre br.) motsv. VERSERA 2 a: kunnig l. bildad l. insatt l. erfaren l. hemmastadd; särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av (ut)i, med huvudord betecknande det ngn är kunnig osv. i. Han ähr en föd Pomer; verserat i dhe Danske, Holstenske och Säxiske saker. AOxenstierna 5: 479 (1630). General-Majoren Jahan Lilliehöök haffver fuller itt vackertt ingenium, män ähr icke så verseradh. RP 1638, s. 178. (En lantmätare bör) vara något verserad i Sveriges lag men särdeles i jorda- och byggningabalkarna i landslagen. SvLantmät. 1: 93 (1694). En guvernant, ett .. högt verseradt och bildadt fruntimmer, var ju en synnerligen värdefull tillökning i vår anspråkslösa societet. Hedenstierna Kaleid. 101 (1884). (Han) har åtnjutit anseende såsom en skicklig och teoretiskt väl verserad jurist. FinBiogrHb. 2498 (1905). Cannelin (1939). — jfr O-VERSERAD.
2) belevad l. världsvan l. artig o. d.; verbal (se d. o. 1 b); äv. i överförd anv., om ngt sakligt; jfr HURTIG 5, KONVERSABEL. AnderssonBrevväxl. 1: 260 (1858). En glad student och på samma gång en elegant och verserad världsman. MinnSvLärov. 1: 244 (1926). En söt flicka, modern och verserad, väluppfostrad och intressant. SvD(A) 1934, nr 182, s. 8. Konsten att föra en verserad och otvungen konversation. TurÅ 1942, s. 281. Hon (kör) genast igång med att tala verserat – utan att för ett ögonblick verka löjlig. Sjögren TaStjärn. 7 (1957).
Spalt V 788 band 37, 2017