Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VESPA väs3pa2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Linnæus Bijskjöts. 70 (1768) osv.) ((†) -er Linné Örtabok 77 (1725), Linné Sk. 119 (1751)).
Ordformer
(vespa (w-) 1725 osv. vispa (w-, -sz-) 1747 (: Wispebo) osv. wäsper, pl. 1751)
Etymologi
[jfr fsv. vespel, m., sv. dial. väsp(e), väffs(e), ävensom d. hveps, nor. bm. (h)veps, nor. nn. kvefs, fsax. uuepsia (mlt. wespe), mnl. wespe (nl. wesp), fht. wefsa, wafsa (mht. wefse, wespe, t. wespe), feng. wæfs, wæps, wæsp (eng. wasp); i avljudsförh. till lat. vespa (it. vespa), fkyrkoslav. osa, lit. vapsà; sannol. till den rot som äv. föreligger i VÄVA (o. syftande på boets uppbyggnad). — Jfr VESPA, sbst.2]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) insekt av familjen Vespidae, geting; särsk. om insekt av arten Vespula vulgaris Lin., vanlig geting, l. Vespula germanica Fabr., tysk geting; förr äv. i utvidgad anv., om insekt av annan familj, i ssgn SLUPVESPA. Den som smörier sig med (sparris)safften, är frij för Bijs, Humblers, Wespers och Getingars sting. Linné Örtabok 77 (1725). (Getingarna) äro af flere slag, stora, som kallas hos osz bohl-gjetingar, smärre, som äro gula, kallas wiszpor. Linnæus Bijskjöts. 70 (1768). Vespan eller den smärre Getingen .. stjäl honung ur Bi-kupor, och håller jagt efter Flugor. Fischerström Mäl. 217 (1785). I den ena gropen .. kravlade ännu några utmattade vespor. FoFl. 1952, s. 254. — jfr SAND-VESPA.
Ssgr: A: VESP-BO, se B. —
-HÖK. (†) om (individ av) bivråkarten Pernis apivorus Lin. (som livnär sig på getingar (o. bin) o. innehållet i jordgetingbon), bivråk. Leijonflycht (1827). Vesphöksläktet .. I Europa förekommer endast en art, vesphöken l. bivråken. 2NF 32: 20 (1921).
B: VESPE-BO. (vesp- 1893 osv. vespe- 1747 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) getingbo. Linné Vg. 235 (1747). Humle- och vespe-bon uppgräfver .. (räven) och förtär honingen eller larverne. Nilsson Fauna 1: 255 (1847).

 

Spalt V 799 band 37, 2017

Webbansvarig