Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VETA, sbst.1, f.; anträffat bl. i oblik form.
Ordformer
(witu (-th-, -w))
Etymologi
[fsv. vita; till VETA, v.1]
(†) vetskap, kännedom. SvTr. 4: 29 (1522). (Han) swoor at ha(n) jcke m(edh) si(n)ne witu hade (osv.). OPetri Tb. 165 (1527). Jngen bergxman skall loff haffua någen malm sälia eller soffringh vtan gruffua fogtans witw. G1R 7: 141 (1530).

 

Spalt V 804 band 37, 2017

Webbansvarig