Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VEVLA, v.1 -ade. vbalsbst. -ING (se avledn.).
Ordformer
(vevl- (hw-, w-, -ee-, -f-) 1678–1885 (: vevling). vävl- i avledn. c. 1870 (: vävling)–1926 (: vävling))
Etymologi
[sv. dial. vevla; jfr d. vævle (nor. bm. vevle), isl. veifla (nor. nn. veivle), mlt. weifelen, svänga fram och tillbaka, linda om, mht. weibeln; iterativbildning till VEVA, v.]
(†) vira om l. linda in (ngn l. ngt) (i l. med ngt); äv. med objektsväxling: vira (ngt) (om(kring) ngn l. ngt); äv. med refl. obj. Columbus Ordesk. 20 (1678; uppl. 1963). Hade och honom Qvickberg ändtel. lijfwet blifwit afhändt medh knijfwen, om icke pijgan inkommit, som weflade ett kläde om knijfwen. UUKonsP 18: 359 (1687). Wefla och swepa them (dvs. fostrets fötter) uti LinKlutarna. Hoorn Jordg. 1: 189 (1697). (Humlen) weflar sig kring träna, ända up i toppen ehuru stora Alarna månde wara. Dahlman Humleg. 8 (1748).
Avledn.: VEVLING, sbst.1, äv. VÄVLING, sbst.1 [med tanke på växtens slingrande växtsätt] (†) (individ av) arten Fallopia convolvulus (Lin.) A. Löve, åkerbinda. Fries Ordb. 168 (c. 1870). Bolin Åkerogräs. 136 (1926).

 

Spalt V 857 band 37, 2017

Webbansvarig