Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIDERBO (numera bl. ss. förled i ssgn VIDERBO-BALK vi3derbo1~), m.//ig.; utom i sg. obest. anträffat bl. i pl. -er (BtÅboH I. 8: 39 (1636)).
Ordformer
(vid- (w-, -dh-) 1579–1988 (: Vidboabalken). vider- (w-) 1636 (: widerbo Rätten) osv. weder- 1619 (: wederbo retten)–1636)
Etymologi
[fsv. viþerbo, ssg av VID, prep. osv., o. BO, sbst.2]
(† utom i ssgn VIDERBO-BALK) person som (i förhållande till annan) bor l. äger fastighet omedelbart invid l. tillsammans med denne andre; jfr VIDERBOENDE II. (Lat.) Accola .. (sv.) Nåbo, Widerboende, Widhbo. VarRerV 38 b (1579). Widerbo. Den eller de, som hafva del i en stadsfastighet. KonvLex. (1866).
Ssgr: VIDERBO-, ngn gg äv. VIDERBOA-BALK. (-bo- 1928 osv. -boa- 1988) [fsv. viþerbo balker] hist. om balk i svealagarna motsv. byggningabalken i andra lagar. Den förnämsta av svealagarna, upplandslagen, upptager i sin viderbobalk bestämmelser om skifte. SvLantmät. 2: 11 (1928). —
-RÄTT. (-bo- 1619–1636. -boa- 1633) (†) förköpsrätt för granne; viderboenderätt. Efter Jacob Erichson hafuer wederbo r(ätt)en, inlade han sin språkpeningh 3 (mark). 3SthmTb. 11: 111 (1619). BtÅboH I. 8: 150 (1636).

 

Spalt V 938 band 37, 2017

Webbansvarig