Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIDERBOENDE vi3der~bo2ende, p. adj. o. m.//ig.; best. -en; pl. = (3SthmTb. 12: 61 (1620: wederboan), Dalin (1855) osv.) ((†) -er Weste (1807), Schrevelius CivR 2: 310 (1857)).
I. (†) ss. p. adj.: som (i förhållande till annan) bor invid l. mittemot denne andre. Nyström (1794). Det hetare blod utaf sydligare ursprung, som, efter forskares utsago, skiljer Öländningen från hans viderboende landsmän. SthmFig. 1845, s. 5. Björkman (1889).
II. (numera bl. i skildring av ä. förh.) ss. sbst.: person som (i förhållande till annan) bodde omedelbart invid denne andre l. (o. numera bl., enl. ä. lagstiftning (för städer)) ägde del i samma hus l. tomt som denne andre (o. därför hade viderboenderätt); jfr VIDERBO. (Lat.) Accola .. (sv.) nåbo widerboende. VarRerV 12 (1538). Geenswarade Wahlberg .. att Kongzådran icke måtte warda öpen till widerboandes bästa, lähr dherutinnan icke förnekas. AktsamlKungsådreinst. 135 (1681). Äge widerboende rätt til lösn, fram för nabo. JB 7: 2 (Lag 1734). På de allmänne Gatorne skal sopandet börjas mitt på Gatan ifrån widerboendens Tomt, til husbondens hus, hwarifrån Soporne straxt skola afföras. PH 2: 1611 (1739). Svaranden bestred yrkandet och invände, att han enligt en gammal bestämmelse i 7 kap. 1 och 2 par. jordabalken såsom ”viderboende” hade lösningsrätt till den av käranden förvärvade andelen i fastigheten. GHT 1944, nr 57, s. 15.
Spalt V 938 band 37, 2017