Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIGGA vig3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(vard.) (av privatperson o. utan säkerhet) låna ((mindre summa) pengar); numera ofta övergående i bet.: tigga; äv. dels utan obj., dels oeg., med obj. betecknande annat än pengar; förr äv. med indirekt personobj.: låna ut (pengar) till (ngn); jfr VIGILERA 3. Strindberg Brev 1: 24 (1870). Var snäll och vigga mig 5 krisch tills i morgon kväll! Strix 1897, nr 1, s. 6. Gaf jag Dig igen de 50 Kr jag lånade? Jag kom nemligen så renrakad till Lund att jag måste vigga genast. Strindberg Brev 13: 91 (1899). Helst ville man .. hålla sig på (studentkrogen) Taddis, med dess från Divina Comedia viggade, men fullt själfständigt behandlade Paradiso, Purgatorio och Inferno. Lindqvist Stud. 51 (1906). Så kom det .. därhän, att han .. för att få medel till sitt uppehälle gick omkring, uppsökande gamla bekanta för att vigga ett par kronor. LundagKron. 2: 475 (1921). Den vinglige mannen som försöker vigga pengar utanför tunnelbanestationen. SvD 28/7 2013, Kultur s. 12.
-FÖRSÖK. (numera mindre br.) försök att låna pengar. Strindberg Brev 5: 78 (1885). Nu ligger Del 2 af Hemsöborna färdiga = 200 Kronor. Jag bad dyret om 150! Ett viggförsök i försommarn misslyckades! Strindberg Brev 7: 112 (1888). SAOL (1998).
Spalt V 973 band 37, 2017