Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIGLA vi3gla2, v. -ade.
Etymologi
[utlöst ur UPPVIGLA]
(numera bl. tillf.) i den särsk. förb. VIGLA UPP; i sht förr äv. elliptiskt för: uppvigla (ngn (till ngt l. mot ngn l. ngt)) (äv. utan obj.). Franzén Skald. 7: 264 (1834). I gudar .. / Är det af er som dessa döttrar wiglas / Emot sin fader. Hagberg Shaksp. 11: 71 (1851). Restaurangägarnas förbund viglar till uppror. DN 2/2 1996, På stan s. 12.
Särsk. förb.: VIGLA UPP10 4, äv. OPP4. [sannol. bildat i anslutning till uppvigla] (numera bl. tillf.) uppvigla (ngn (till ngt l. mot ngn l. ngt)). AOxenstierna 5: 483 (1630). (Saladins) äregirighet gick så långt, at han sökte at wigla op de andra Emirs emot Nour-Eddin. SvMerc. IV. 3: 265 (1759). Hitler gav sig ingen ro förrän han lyckats vigla upp sudettyskarna till att begära få komma ”hem”. Spångberg BanbrHövd. 322 (1939).

 

Spalt V 976 band 37, 2017

Webbansvarig