| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIKTORIÖS vik1toriø4s, förr äv. VIKTORIOS, adj. ((†) superl. -est Emporagrius Oxenstierna 111 (1655: Victorioseste)).
(numera bl. tillf.) särsk. i militära sammanhang: segrande l. segerrik; äv. allmännare: framgångsrik l. lyckosam. (G. II A.) ähr bleffven genom Gudz nådhe en segervinnere öfver en sådan berömbdh, uthropat fiende och victorios armée. AOxenstierna 6: 490 (1631). Han var full af lyckor i alla saker och döde een victorieuser herre. RP 8: 431 (1641). Hwad Förstånd och Frijmodigheet han har wijsat i 3 store Victorieuse Feldtslagh. Swebilius SGHelmfeldt Q 1 a (1678). Ljkwel hafwer thet kungeliga Gvardet .. tappert soustenerat feltet, til des Hans Kongl. Maij:t med des victorieuse flygel kom tilbaka. Spegel Dagb. 47 (1680). Gärderud passerade ett stålbad oskadd, viktoriös. SvD 30/7 1976, s. 13.
Spalt V 1012 band 37, 2017