Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILDGODA l. VÄLGODA, f.
Ordformer
(welgod(h)a 1619. wellgoda 1619. wildegodo, oblik form 1647. wilgoda (-dh-) 1644–1648. wilgodhe 1639–1647. willegodha 1631. willgoda (-dh-, -e) 1629–1641. wälgoda 1643–1648)
Etymologi
[sv. dial. välgoa; ssg av fsv. vild, väld, (väl)vilja m. m. (se VÄLD, sbst.), o. en substantiverad form av GOD]
(†) ss. vänskapsbevis given gåva; särsk. om frivillig gåva som ges utöver den egentliga ekonomiska ersättningen vid köp l. byte l. rättegångssak o. d. (särsk. i mer l. mindre tautologisk förb. med stilla (jfr STILLA, sbst.3 1) l. äreskänk); äv. mer l. mindre liktydigt med: fördel l. förmån. Liugare och lackare .. haffwa ingen welgoda aff sijn förförelse. Bullernæsius Lögn. 238 (1619). Allt så handh sträckte han dem nu in för rätten at wille gifua dem i stilla och wilgodhe Nemligh 24 dall(e)r koppar Mynt. ÅngermDomb. 17/8 1639, fol. 147. Att han hade Länt af honom 2 t(u)nor och gifwin 1 half span i wälgoda för hwar tunna. UpplDomb. 1: 186 (1643). ½ .. (lispund) smör aff Johans Mooder till ähreschiänk heller Wälgoda. ÅngermDomb. 1648, s. 20.

 

Spalt V 1062 band 37, 2017

Webbansvarig