Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VILLAPPASKOTT vil3apa~skot2 l. VILLARPASKOTT vil3arpa~skot2, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(vilappaskotet, sg. best. 1919. villappaskott 1689 osv. villarpaskott 1878 osv. wellapa skott 1824)
Etymologi
[jfr sv. dial. villappaskott m. fl. former; ssg av VILD, adj.1, o. LAPP, sbst.1, o. SKOTT, sbst.2, eg.: vilda lappars skott; formen villarpa- beror möjl. på anslutning till den i sydsv. ortnamn vanliga efterleden -arp]
(numera bl. i skildring av ä. folkliga föreställningar) om (av förment trollkunnig ”lapp” avlossat) trollskott (i avsikt att skada l. orsaka sjukdom); äv. ss. benämning på hastigt påkommen sjukdom l. värk som tänktes orsakad av sådant skott; jfr LAPP-SKOTT, SKOTT, sbst.2 3 a, VILD-SKOTT 2. Han var så siuk så i sitt Bröst vtaf villappaskott. VDAkt. 1690, nr 278 (1689). I våra aldra sydligaste bygder, särskilt i Småland, Blekinge och Skåne känner man lapp(e)skottet, vilappaskotet, villarpaskottet, och man har noga reda på vad det innebär och hur det botas. AntT XX. 4: 45 (1919). (År 1716 hade) en gosse .. i Finnedala blivit så illa betagen i sin rygg av villarpaskott, att han fått många hål och en sådan vånda, att han varken förmådde tjäna eller utföra något arbete. SvKulturb. 7–8: 303 (1931).

 

Spalt V 1111 band 37, 2017

Webbansvarig