| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISSEL vis4el, n. (Evers Fosterj. 139 (1909) osv.) ((†) m. l. f. RA I. 3: 212 (1593)); best. visslet; pl. (tillf.) =.
om mer l. mindre utdraget visslande l. vinande l. pipande l. skärande ljud; särsk. dels om sådant ljud från pipa, dels liktydigt med: visslande (se VISSLA, v. 1); ngn gg äv. i individuell anv., om enstaka vissling; förr äv. liktydigt med: väsande, särsk. om orms läte. Jesuviteske prästen med rör förväpnat gaf lösn med en hvisl, så at alle Poler tillike til värjor toghe. RA I. 3: 212 (1593). Ej ormarnes hvissel / Med fasa man hörde i Tartarus mer. Stagnelius (SVS) 3: 299 (c. 1815). Kring nejden ljuder pipans gälla hvissel. Sätherberg Dikt. 1: 106 (1862). Det är hvissel och hvin i tallarnas barr, / rassel och gnissel i höstvissen starr. Strix 1903, nr 17, s. 4. Kulornas vissel, kanonernas grova skrällar. Ahrenberg Landsm. 205 (1922). Det blev ett vissel, prästen tog en taktpinne och anförde, själv visslade jag, som jag aldrig visslat förr. Laurent ResSaltsj. 117 (1924). Styrmans visselpipa – två vissel – betyder ”all hands on deck”. Petersson Eklut. 32 (1984).
-KONSERT. om många personers samtidiga visslande (för att uttrycka inställning l. attityd vid (scen)framträdande l. i samband med manifestation o. d.), ofta uppfattat ss. oväsen; jfr konsert 4 slutet. AB 21/2 1873, s. 3. Vid utträdet på Bangatan mottogos studenterna med en infernalisk skrän- och hvisselkonsert af den församlade mängden, som snart omslöt den lilla käcka skaran studentarbetare. Kalmar 12/11 1898, s. 3. Den annars så respekterade folkledaren möttes av en våldsam visselkonsert. Fogelström Minns 203 (1964). —
-KONSTNÄR. om person som är skicklig på att vissla (jfr konstnär 3); äv. allmännare (l. ironiskt), om person som ägnar sig åt visslande. SvD(A) 11/8 1893, s. 2. Herrarne blefvo tysta, då de märkte att folkmassan gjorde min af att handgripligt tillrättavisa hvisselkonstnärerna. Palm AgitL 316 (1904). En gammal ungkarl .. som kunde konsten att vissla, ja, han måtte ha varit en fullkomlig visselkonstnär. Västerb. 1933, s. 131. —
-LJUD. ljud frambringat gm visslande, visslande ljud (jfr -ton); förr äv. om frikativ konsonant (jfr väs-ljud). Munch FsvFnoSpr. 130 (1849). Under utandningarna formar han läpparna så att luften strömmar ut med försiktiga visselljud. Evander Månd. 69 (1974). —
-PIPA. pipa (se pipa, sbst.1 1) för frambringande av visslande ljud; särsk. (i sht om ä. förh.): signalpipa (hos lokomotiv l. motorfordon o. d.); äv. mer l. mindre bildl., särsk. [jfr eng. blow the whistle] i uttr. blåsa i visselpipan, slå larm om oegentlighet l. brott; jfr vissla, sbst.2 1. BoupptVäxjö 1741. Stations-Inspektoren skall .. då ett tåg får afgå, gifva tecken dertill med hvisselpipa och handsignal. ReglTjSJ 1858, s. 56. Vid påkallande av förkörsrätt (med bil) .. skall såsom signalapparat användas kraftigt ljudande ringklocka eller visselpipa. SFS 1936, s. 1067. (DN:s chefredaktör) berömde Bratt såsom en som stört friden och blåst i visselpipan, väckt svenskarna om insikt om vapenexporten som företaget Bofors velat hålla hemligt. DN 13/6 1988, s. 8. jfr polis-visselpipa. —
-SIGNAL. signal som utgörs av vissling; särsk.: ljudsignal given medelst visselpipa. GbgP 5/12 1867, s. 2. Redan klockan 6 på morgonen ljöd hvisselsignalen i fabriker och verkstäder. Munthe Skizz. 33 (1888). Han (hör) en visselsignal utanför fönstret. Wahlund KursJam. 29 (1938). —
-SPRÅK. språk som utgörs av (system av) visslingar med olika tonhöjd o. styrka. AB 25/1 1892, s. 3. Det visselspråk, som ännu är i bruk bland befolkningen på Gomera, lär .. vara ett arv från guancherna .. Det är så utvecklat, att man kan konversera över kilometerlånga avstånd. Ymer 1952, s. 169. —
Spalt V 1426 band 37, 2017