Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VIT vi4t, sbst.2, r. l. m.; pl. -ar (G1R 1: 152 (1523) osv.) ((†) -er G1R 1: 152 (1523), Aschaneus HwsRegl. 13 (1614)). Anm. Det är i vissa språkprov omöjligt att avgöra om ett sbst. l. ett adj. i substantivisk anv. föreligger, vilket inte minst är fallet vid pl.-former utan -r, här likväl räknade till pl. -ar resp. -er.
Ordformer
(huitt 1530–1540. hwyte, pl. 1614. vit (hu-, hv-, hw-, w-, -th) 1523 osv. wijt (hv-, hw-, -ii-) 1644–1686)
Etymologi
[fsv. hvit; liksom fd., d. hvid, nor. bm. hvid(d), nor. nn. kvitt av mlt. witte, avledn. l. substantivisk anv. av wit (se VIT, adj.2) (med tanke på silvermyntets färg). — Jfr VITTEN]
(förr) om urspr. nordtyskt silvermynt av låg valör (vanl. utgörande en tredjedels skilling) som användes i Skandinavien under senare medeltiden o. i början av nya tiden; äv. om värdet av sådant mynt; särsk. i uttr. dansk vit; äv. mer l. mindre bildl. Die septem fr(atrum) toge borgemest(er) aff fatebur(e)n l m(a)r(k) da(n)ske hwite, som the goffue mest(er) Eric kansel(er)en før dagting(is) breffuit. SthmSkotteb. 3: 222 (1523). Hyttelönen 93 vither. Hallenberg Hist. 1: 886 (1613). En Carmelijt / Broor Paulus, war ey wärd en Hwijt. Olofsson Christiern 97 (1644). 1513 års myntordning .. innehåller ett förbud mot införande af danska hvitar. Forssell Hist. II. 2: 33 (1875).

 

Spalt V 1445 band 37, 2017

Webbansvarig