| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VITA (numera bl. ss. senare led i ssgr ~vi2ta), v.5 -ade, förr äv. -er, vitte, vitt, vitt (pr. sg. -ar 2Saml. 39: 57 (1644) osv. -er G1R 5: 28 (1528), Afzelius SæmE 12 (1818). — ipf. -ade Botvidi 24Lijkpr. t 4 a (1619, 1628) osv. vitte (u-, w-, -tth-) BTFinlH 2: 25 (1538), SvFolks. 65 (1844). withe (-ijtt-) TbLödöse 237 (1591), Schroderus Os. III. 1: 215 (1635). — sup. -at (-adt) BtSödKultH 12: 7 (1591) osv. vitt (u-, w-, -dt, -tth) UpplDomb. 3: 122 (1553: föruitth), RP 3: 71 (1633). wit (u-, -ij-, -ijdt, -th) LPetri DialMess. 57 a (1542: åwit), ConsAcAboP 2: 128 (1658: förwijdt). — p. pf. -ad RA I. 4: 176 (1597: skullwijtedt, n.) osv. vitt (w-, -dht, -dt) Rääf Ydre 1: 290 (cit. fr. 1544), Afzelius Sag. 5: 73 (1843). wijt (u-, -iitt, -iitth, -ijdt, -ijth, -ijtt, -ith) UpplDomb. 3: 124 (1553), Schroderus Liv. 807 (1626: förewijtt). witen GöstringDomb. 19/10 1602). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (†, TbLödöse 232 (1591: till withinngh), UrkFinlÖ II. 1: 89 (c. 1595: till witinger)), -NING (†, UrkFinlÖ II. 1: 84 (c. 1595: till wittning), ConsAcAboP 7: 173 (1692: tillwiijttningh)); -ARE (numera bl. tillf., Dahlgren Stanley 1: 383 (1890: tillvitaren)).
1) (†) intyga l. styrka l. bevisa (ngt); i sht i förb. med ed, i sådana uttr. som dels med ed vita ngt (jfr ED, sbst.1 1 c), dels vita ngt med själv sins ed (jfr ED, sbst.1 1 d); äv. dels närmande sig bet.: förkunna, dels: visa (se slutet). Fäster någher eller gifter uthan rätte Målsman .. witi lof af rättom Giftemanne medh 12 bolfasta manna edhe. Lagförsl. 118 (c. 1609). Så sade Athanasius, om Juliano Apostata, när han så wytade i Gudz Försambling .. Then Moln flecken faar snart bort. Botvidi 24Lijkpr. t 4 a (1619, 1628). Herr Grefven .. må .. inför Kammar-Revisionen med sjelf sins ed vita, att allt hvad Herr Grefven .. af .. qvitterade penningar om händer fått, likmätigt Konungens nådiga vilja och befallning blifvit användt. Calonius 4: 22 (1796). Målsägande .. medgifwes, att med ed wita huru mycket ifrån honom blifwit stulet, så framt det ej annorlunda utletas kan. SPF 1846, s. 203. WoJ (1891). — särsk.: visa (se VISA, v. I 4) (ngt), särsk.: visa (ngt) ifrån sig l. ngn annan, avvisa. Låter hwar fridt / Säya sin mening, intet bliffua widt. Prytz G1 H 3 a (1621). Ondt the ha måst sljta / At the thet onda tjdt från eder kunnat wita. Spegel GW 291 (1685). — jfr FÖR-VIT.
2) († utom ss. senare led i ssgr) tillvita (ngn ngt klandervärt (t. ex. brist l. synd l. brottslig handling), särsk. angivet med inf.-förb. l. att-sats); äv. dels övergående i bet.: förebrå l. klandra (ngn) för (ngt), dels med endast ett obj., särsk. med det direkta obj. ersatt av prep.-förb. Then som enom androm sadant wither oc kan icke bewiset böte (osv.). G1R 5: 28 (1528). Oss blifuer .. wijted, att wij hafue weled förspille dän påbegynte fridzhandel. RA I. 4: 631 (1598). Att dhet han hade sagdt .. skulle han sticka uthi sin egen barm, och vara dhet sjelffver som han haffver vidt dem före. RP 3: 71 (1633). (Om utomäktenskapliga barn) pröfwas wara nyttige i det gemena lefwerne, Kyrkio- eller werldzligit ämbete, må ingen them wijta sitt ursprungh, till hwilket the ingen skuld hafwa. KOF II. 2: 45 (c. 1655). Weet iag ock, at mig wijtes bryta Contractet. VDAkt. 1660, nr 29. Enehr han har stått sitt straf, skulle ingen få vitta honom. KKD 7: 160 (1707). För osed ingen / dig viter, om tidigt / du går att sofva. Afzelius SæmE 12 (1818). WoJ (1891). — jfr FÖR-, FÖRE-, HÅD-, PÅ-, SKULD-, TILL-VITA. — särsk. i förb. med objektivt predikativ inlett av prep. för. Han (är) wiitt för en kirkietiuff för th(e)n kåpp(er) han haff(ve)r inne m(ed) sig. Teitt Klag. 130 (1556). (Han) tillade honom, att hafua tubbat een kåna .. att hoen skulle beskylle och wite Christoper Andersson för sitt barns fader. NoraskogArk. 5: 153 (1624).
Anm. till 2. Accentueringen av leden i förb. vita för(e) l. (up)på torde ha varit växlande o. utan fast regel, o. då det inte är möjligt att i varje enskilt fall avgöra huruvida en förb. av ett verb o. en obetonad prep. l. en särsk. förb. (med huvudtonen på för(e) l. (up)på) föreligger, har samtliga fall av en förb. med vita o. för(e) l. (up)på behandlats här.
VITA TILL. tillvita (ngn ngt). Sa(m)me dagh ffeste Knutt And(er)s(son) .. lagh siel tolfftte th(et) han ecke vitte Lasse Olsons hust(r)v .. hor til. UpplDomb. 7: 71 (1553). Ho tör Ehr wita til at nu är Sabbats-dagen. Frese Pass. 124 (1728). —
Ssg: vitels- l. vitelse-mål. = vites-mål. ÅngermDomb. 28/11 1635, fol. 83. Nempden .. sadhe honom frijian ifrån samma witelssmåll. ÅngermDomb. 9/8 1639, fol. 110. ÅngermDomb. 1647, s. 72.
Spalt V 1484 band 37, 2017