| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VITTRA vit3ra2, v.3 -ade.
1) (†) överstryka (fångstredskap (av järn)) med ”vittring” (se d. o. 1). Saxen (varmed mård fångas) bör vara vittrad som för räfven. Källström Jagt 207 (1850). Hemberg JagtbDäggdj. 295 (1897).
2) i sht om djur: känna (med vinden inkommande) lukt l. doft av (ngn l. ngt), vädra; äv. utan obj.; äv. i mer l. mindre bildl. anv. Nilsson Bokh. 10 (1937; utan obj.). Räven tassade med drypande utsträckt nos runt hönshuset och vittrade kycklingarna. Krusenstjerna Fatt. 4: 114 (1938). Jag kände inte lögnen, men jag vittrade den och spårade den. Pleijel Fungi 20 (1993). En bevakningshund kan vittra en fiende på två hundra meters håll. SDS 7/3 1994, s. C10. — jfr IN-VITTRA.
Spalt V 1523 band 37, 2017