| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VIV vi4v, sbst.1, n. (Visb. 1: 13 (1572) osv.) ((†) f. (Forsius Fosz 105 (1621), Björkman (1889))); best. -et; pl. =.
1) (numera mindre br.) hustru; förr äv. dels (o. urspr.) allmännare, om (ogift) kvinna, dels i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; förr äv. ngn gg dels om (äkta) par, dels om äktenskap. Ett skönnere wijff iagh alrigh förnam / thett seger iagh eder försanne. Visb. 1: 13 (1572). Som droppar två det äkta vif stod stilla. Nyberg 3: 250 (1842). Vif .. (dvs.) Äktenskap. Dalin (1855). Mitt modersmål, du härrliga, / .. du stolta, du väna, / du kungatankars vif! Forsslund Arb. 33 (1902). Där kommer markis Francesco Patrizi som glad tyrolare och hans ädla viv som noble dame från le grand siècle. Lagergren Minn. 7: 75 (1928). SAOL (2006). — jfr ADELS-VIV.
2) (†) i vissa kortspel: kombination bestående av kung o. dam (i samma färg). Kung och dame på en hand (i kortspelet mariage) kallas vive. HbiblSällsk. 1: 231 (1838). Fröken Sperling .. gav en argsint blick åt länsmannen, som just hade spräckt ett viv för henne. Fröding ESkr. 2: 31 (1891). Cannelin (1939). — jfr SPADER-VIV.
Spalt V 1524 band 37, 2017