Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VRIAND, f. l. r.; best. -en; pl. -änder.
Ordformer
(vri- (w-) 1731–1936. vrid- 1807–1855. vröd- 1936)
Etymologi
[förleden möjl. ljudhärmande bildning, senare leden är AND, sbst.1]
(†) om bläsand (som har ett skarpt visslande läte). Linné MethAv. 32 (1731). Vriand. Förekommer .. ända mot fjällen, där den är mindre allmän. FoFl. 1920, s. 117. Rosenius SvFågl. 5: 121 (1936).

 

Spalt V 1583 band 38, 2019

Webbansvarig