Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VULKA vul3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[kortform för VULKANISERA]
(i fackspr.) vulkanisera (ngt); ngn gg äv. intr., om material l. föremål o. d.: vulkaniseras. DN(A) 22/4 1920, s. 17. Vulkning av cykeldäck stövlar m. m. billigt. UNT(A) 1941, nr 232, s. 12. Metalldelar korrosionsskyddas genom beläggning med ett syntetiskt gummi, som genom tillsats av vulkmedel vulkar vid rumstemperatur. TT 1966, s. 574. De (krock)kuddar som fanns på marknaden hade fogar vulkade med gummimassa, som gjorde dem tunga och stela. GbgP 5/9 1995, s. 31. En maskin som med hjälp av ånga vulkar gummi så att däck kan repareras. FaluKurir. 11/1 2005, s. 4. — jfr SJÄLV-VULKNING.
Ssgr (i fackspr.): VULK-APPARAT. apparat för vulkning; jfr vulkanisator, vulkaniserings-apparat. DN(A) 16/7 1921, s. 12. En ny Vulkapparat f. cykeldäck säljes. DN(A) 14/3 1944, s. 23. —
-MEDEL. om tillsatsämne avsett att åstadkomma vulkning av gummi; jfr medel, sbst. 13 b β. GummiteknRåvaruhb. 78 (1952). Butylgummi lär kunna göras mera resistent mot värme, om man använder ett harts .. som vulkmedel i stället för svavel. TT 1960, s. 166.
Avledn. (i fackspr.): VULKARE, m.//ig. om person som (yrkesmässigt) arbetar med vulkning; jfr vulkanisör. DN(A) 26/4 1938, s. 31. Vulkaren arbetar vid pressar eller pannor. SvYrkeslex. 2: 205 (1969).

 

Spalt V 1642 band 38, 2019

Webbansvarig