| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÅDLIG vå3dlig2, äv. VÅDELIG vå3delig2, adj. -are. adv. -EN (se avledn.), -T (GFGyllenborg Bält 53 (1785) osv.).
som innebär l. vållar l. medför våda, skadlig l. olycklig l. svår; särsk.: som beror på olycka (se OLYCKA, sbst. 2) l. som uppstått l. inträffat utan avsikt, särsk. i uttr. vådlig händelse; äv. (o. numera nästan bl.) motsv. VÅDA, sbst.2 slutet: farlig, riskabel; jfr VÅDSAM. Mykith wådeligith ähr om hösthenn och wintherdag inn wdhi wårtt riche att segle. G1R 2: 264 (1527). Af wådeliga händelser hafwa 129 omkommit. GT 1786, nr 63, s. 2. I bekymmerfulla och wådliga tider, är det .. (den frommes) tröst, att han ett godt samwete hafwer. Hagberg Pred. 1: 162 (1822). Han gav sig in i ett vådligt spel, där han väl något kunde vinna, men allt förlora. Moberg Utvandr. 193 (1949). Vägledande förteckningar över ämnen, som äro att hänföra till gifter och till vådliga ämnen. SFS 1962, s. 1906. — jfr HÄLSO-, LANDS-, LIVS-, RIKS-, SJÄLA-, SMITT-, TRAFIK-VÅDLIG m. fl. — särsk. (vard.) med förbleknad bet., övergående i rent förstärkande anv.: farlig (se d. o. 3) l. faslig (se d. o. 4) l. förskräcklig (se d. o. 2); i sht ss. adv. SP 1792, nr 111, s. 3. En vådlig misshushållning med tid. Samtiden 1873, s. 641. Så vådligt söt du är, Eva. Thorén Herre 7 (1942).
VÅDLIGHET, r. l. f. våda (se våda, sbst.2); numera nästan bl. motsv. våda, sbst.2 slutet. 2RARP 14: 593 (1743). Vådligheten af kriget i Finland. BrinkmArch. 2: 215 (1808). Debatten om fetmans vådlighet. LäkT 2011, s. 1884.
Spalt V 1664 band 38, 2019