Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄLDIG väl3dig2, adj.2; adv. -T.
Ordformer
(veldig (w-, -ee-, -gh) 1528–1891 (: oveldiga). veldug (w-, -ee-) 1712–1799 (: veldughet). vildig (w-, -ij-) 1528–c. 1580 (: ovildige). villig c. 1580 (: ovillige). väldig (w-, -ll-) c. 1595 osv. väldug (w-, -ll-) 1669 (: owälduge)–1810 (: ovälduga). weeldog 1667. wildog (-ll-, -gh) 1545–1760. wildug (-ii-, -ll-, -dh-, -gh) 1529–1750. wällug- i avledn. 1739 (: wällughet))
Etymologi
[fsv. vildogher; jfr fd. vildug (d. vildig); till VÄLD, sbst.1]
(utom i ssgn O-VÄLDIG numera föga br.) i fråga om rättstvist o. d.: partisk; förr särsk. i uttr. (vara) väldig i saken; jfr VÄLD, adj.2 Then ene parten reknadhe then annen weeldigh i szakenne. SvTr. 4: 125 (1528). At en del Häradzhöfdingar sig helt otilbörligen förhålla uti theras Embeten, dels med Justitiens wäldige skieppande, dels med almogens förtryck och oförrättande. Schmedeman Just. 1354 (1693). En svensk man är en fri man, så länge Regeringsformen helig hålles, privilegier blifva orubbade, lagen rättvisliga utan väldug pröfning och sjelfgjorda omständigheter skipad. 2RARP 21: Bil. 57 (1761). Veldige domare. FoU 20: 374 (1786). SvD 26/8 1972, s. 8. — jfr O-VÄLDIG.
Avledn.: VÄLDIGHET, sbst.2, r. l. f. († utom o-väldighet) partiskhet; jfr väld, sbst.1 3. M. Brunnerus sade skola förswara sig emot den beskyllning honom tillwijtes om borgmästarens tahl, som Doct. Hoffwenius wittnar, och att skola bewijsa sig alldeles oskyldig wara för all wildogheet i saken. UUKonsP 8: 93 (1667). At domaren vid dess embetes utöfning må befinna sig utom all uppenbar frestelse till veldughet och vrångvisa. Calonius 5: 171 (1799). Leijonhufvud Minnesant. 136 (1837). jfr o-väldighet.

 

Spalt V 2036 band 38, 2019

Webbansvarig