Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄNAPILT, m.; pl. -ar.
Ordformer
(vena- 1679. väna- 1713–1722; se för övr. PILT, sbst.1)
Etymologi
[förleden sannol. bildad (trol. av Olof Rudbeck d. ä.) till VENUS- (jfr lat. filius Veneris) men sedermera ombildad i anslutning till VÄN, adj.; efterleden är PILT, sbst.1]
(†) (liten) kärleksgud. Wenapilter, Cupido. Rudbeck d. ä. Atl. 1: 30 (1679); möjl. att uppfatta ss. namn. Rudbeck d. y. Vitt. 49 (1693; normaliserat). När hon .. / Hör det en Wäna-Pilt båd jord och himlen leder; / Att honom offras bör wår lefnad, dygd och heder. Düben Boileau Sat. 63 (1722).

 

Spalt V 2119 band 38, 2019

Webbansvarig