Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄRETORN væ3re~tω2rn, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(verentorn 1929. verreltorn 1761. verrentorn (w-) 1745–1898. värentorn (w-) 1762–1886 (: värentornsbären). väretorn 1884 (: väretorn-busken) osv. wärreltorn 1720. wärrentorn 1751)
Etymologi
[sv. dial. väretorn; förleden är möjl. en dialektal form av VÄDUR (med syftning på växtens i hornliknande taggar utlöpande grenar; jfr dock SBVide i Landsm. 1955, s. 62); efterleden är TORN, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om getapel. Thetta Wahlbiörke- eller Wägtorna-Träd kallas i Skåne, Wärreltorn. Lindestolpe Färg. 74 (1720). Barken af Verrel-torn .. färgar Ylle brunt. VetAH 1761, s. 272. Getapeln förekommer .. hos oss i södra och mellersta Sverige .. För sina utspärrade och med tornar väpnade grenar har den i Skåne, på Öland och flerstädes fått namn af väretorn, verrentorn, vigeltorn, äfven vägtorn. LfF 1898, s. 70.

 

Spalt V 2235 band 38, 2019

Webbansvarig