-VÄRPEL, sbst.3, m.
Etymologi
[trol. etymologiskt identiskt med -VÄRPEL, sbst.1, med anslutning till sådana ord som SNORVALP]
(†) ss. senare ssgsled, om (yngre) mansperson; i ssgn SNOR-VÄRPEL.
Spalt V 2352 band 38, 2019
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se