Publicerad 2019   Lämna synpunkter
VÄSTGÖTSK väʃ3øt2sk äv. väs3t~jø2tsk, förr äv. VÄSTGÖTISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(ves- 1558. vest- 1525–1938. väst- (w-) 1683 osv. wäs- 1615. wäster- 1617. -götesk (-gi-) 1525–1684 (: wästgiöteska, avledn.). -götisk (-th-) 1556–1939. -götsk (-sch, -zk) 1528 osv.)
Etymologi
[fsv. västgötsker; avledn. av VÄSTGÖTE l. av landskapsnamnet VÄSTERGÖTLAND]
som finns i l. kommer ifrån l. avser l. utmärker Västergötland l. som tillhör osv. (västgöte l.) västgötar, västgöta-. G1R 2: 130 (1525). Thet vestgötzke folk. G1R 5: 36 (1528). Borgerschapet uthi the wästergötsche och småländsche städer. RA II. 2: 315 (1617). En Vestgöthisk Läkare. FKM 1: 146 (1806). Grynkorv är en gammal västgötsk specialitet. GbgP 2/6 2001, s. 67.
Avledn.: VÄSTGÖTSKA, förr äv. VÄSTGÖTISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. [fsv. västgötska]
1) västgötsk kvinna; förr särsk. ss. tillnamn. Karin Wästgiöteska. BoupptSthm 1684, s. 934 a. En västgötska som väver slarvtjäll och linneryor. Form 1947, s. 58.
2) västgötsk dialekt; jfr västgöta-dialekt. Weste (1807). Västgötskan har sedan gammalt bara det slutnare uttalet (av ö-ljudet). Där är det .. samma uttal i kök och köra. GbgP 9/12 2017, s. 5.

 

Spalt V 2407 band 38, 2019

Webbansvarig