| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄTA vä3ta2, v.2 väter, vätte vät3e2, vätt vät4, vätt vät4. (pr. sg. -ar RelCur. 358 (1682), Spegel GW 51 (1705; i rim); -er OPetri 2: 419 (1531) osv. — sup. vätit Riccoboni Catesby 129 (1761), Almqvist Amor. 184 (1839); vätt (w-) Luk. 7: 44 (Bib. 1541) osv.; wäät Luk. 7: 44 (NT 1526). — p. pf. vätt (w-) Schroderus Dict. 212 (c. 1635) osv.; wätadt, n. sg. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -NING.
få (ngn l. ngt) att bli våt (se d. o. 3) l. fuktig; särsk.: begjuta l. bestänka l. bestryka (ngn l. ngt) med vatten l. annan vätska l. doppa (ngt) i vatten osv.; äv. utan obj. l. med obj. ersatt av prep.-uttr.; äv. med vatten l. vätska ss. subj. Thå hon förnam ath han till bordhet satt .. stoodh (hon) .. wedh hans föter gråta(n)des, och begy(n)te wäta hans föter medh tårar. Luk. 7: 38 (NT 1526). Tagh .. vthaff hwario iij lodh, blanda tilhopa, oc wäät itt linklädhe ther vthi. BOlavi 60 b (1578). Smått räghen (dvs. regn) wäther och. Balck Es. 115 (1603). När man watnar skal man hwarken wäta Bladen eller Fruchten. Salé 219 (1664). Mentor tog på stunden afskied, och omfamnade Philocles, hwilken wätte honom med sina Tårar. Ehrenadler Tel. 969 (1723). Wattnet uti strömmen war denna gången mycket lågare, än jag det någon sin sedt .. Och således kom han öfwer, at han icke ens mycket wätte sina skor. Lagerström Bunyan 2: 139 (1727). Då och då sprang herr Markurell ut på terrassen, vätte pekfingret och höll upp det för att pröva vindriktningen. Bergman Mark. 127 (1919). Fru Klasson .. vätte .. på sina fingrar, för att trä silke på sin nål. Kernell UtfGrönGob. 308 (1942). — jfr GENOM-, NED-VÄTA o. REGN-VÄTT. — särsk.
a) i fråga om vattenanvändning vid dop; förr äv. ungefär liktydigt med: döpa (jfr VATTEN-ÖSA 2). (Prästerna) skole .. ey .. vthi Biskopens Närwaru wäta eller betekna itt Barn. Schroderus Os. 2: 252 (1635). Döpelsen må så skee, at man allenast blottar hufwudet på barnet .. och begiuter thet medh watn. Then präst, som .. hufwudet icke wäl wäter, skal straffadt blifwa. KOF II. 2: 33 (c. 1655). (Fin.) castan .. (lat.) rigo: baptizo .. (sv.) wäter: döper. Juslenius 37 (1745). Frågan är .. hur många av de lyckliga nyblivna föräldrar som tänker på att det är den medfödda arvssynden barnet befrias från när prästen väter barnets huvud. NerAlleh. 15/12 2002, s. 32.
b) väta ned (ngt) gm att urinera (äv. med refl. obj.); särsk. i uttr. väta sängen l. (med obj. ersatt av prep.-uttr.) väta i sängen; äv. (numera bl. ngn gg) intr.: urinera. (Hundar bör inte få vistas i kyrkan) för then slemma art och otucht them fölier, at the ther snarest skemma och wäta som bäst är tilpyntet. KOF 1: 377 (c. 1618). Pijgan hadhe .. een natt råkat till att wätha sengen. VDP 1675, s. 499. När en Oxe eller Ko har stemman och intet kan wäta. Tag Säfwenbom .. Enebär .. Saltpeter .. stöt thetta ihop til ett groft Pulfwer. Aken Reseap. 258 (1746). En Moders skyldighet är .. at linda om barnet, så ofta det märkes orenat eller wätt sig. PH 6: 3867 (1755). (Flickan) drack .. alldeles omåttligt. Och sen har hon vätt i sängen hela eftermiddagen. Edqvist Skugg. 101 (1958).
c) i fråga om drickande (l. ätande); särsk. i sådana uttr. som väta strupen (se STRUPE 1 g slutet), förr äv. väta sin mun, dricka. Om iag .. / .. aff den söta brunn, / Den brunn, som Helicons mond’ kallas, wätt min munn (osv.). SkrVSocLd 20: 41 (1680). Kallar du detta en sup, ja kan knapt wäta en tand på mej dermed. Gyllenborg Sprätth. 68 (1737). Nu, sen törsten var vätt och aptiten sporrad med supen / hastigt kring bröllopsbord och med knäppta händer der stodo / hungriga gäster. Tegnér (WB) 9: 145 (1841). I samma ögonblick satt han vid bordet, vid sidan af hertiginnan, som räckte honom en .. pokal, hvarefter hon i en annan endast flygtigt vätte sina läppar. Braun MajorT 110 (1851).
VÄTA NED10 4 l. NER4. göra (ngn l. ngt) (grundligt) våt l. fuktig; äv. refl., särsk. till b: urinera i kläderna, kissa på sig. Weste (1807). Hvad nu? du har ju vätit ned ditt huckle. Almqvist Amor. 184 (1839). Ingen enda natt gick förbi utan att han vätte ner sig. Wide MedGymn. 252 (1896). jfr nedväta. —
VÄTA UNDER SIG. (†) till b: urinera i sängen. Broman Glys. 3: 571 (c. 1740). För den, som wäter under sig. Tag en blåsa af et swart Får eller Get, och sjud hänne i ättika eller gammalt öl .. drickes förrän en går til sängs, hjelper. Bruno Gumm. 66 (1762). Auerbach (1916).
B (†): VÄTE-MEDEL, se A.
Avledn.: vätbarhet, r. om egenskapen l. förmågan att vara vätbar. Det ständiga neddroppandet, som jämte bladytans lätta vätbarhet åstadkommer bladens hastiga torrläggning. Lidforss Kås. 2: 61 (1912).
Spalt V 2410 band 38, 2019