| Publicerad 2019 | Lämna synpunkter |
VÄTTNE vät3ne2, n.; best. -et; pl. -en.
(numera bl. ålderdomligt l. bygdemålsfärgat) vattenställe l. vattendamm. Ett skarpt och magert, stenogt och ofruchtsamt Land, ther slätt intet watn och wätne är. Phrygius HimLif. 138 (1615). Vättne .. (dvs.) ställe vid sjöar, strömmar och vattensamlingar, hvarå ett visst djur med större eller mindre regelbundenhet brukar infinna sig för törstens släckande. Hemberg JagtbDäggdj. 295 (1897). I norr var .. torpen glesare och senare uppodlade än i söder, där Kallsjön låg med naturliga beten och vättnen. Spong Kråkn. 152 (1963).
Spalt V 2425 band 38, 2019