| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
W dub3el~ve2, äv. 40~1 l. (i sht i kombination med andra bokstäver) ve4 l. (i bet. 2 o. där vanl.) we4 (med kort vokal), n.; best. w-et; pl. w-n l. =.
1) namn på den tjugotredje (i sht förr sammanförd med V ss. den tjugoandra (o. längre tillbaka i tiden äv. sammanförd med U ss. den tjugoförsta l., då bokstäverna i o. j inte hölls isär, den tjugonde)) bokstaven i vårt alfabet. Yttermera är at märkia uthi detta w, at de tilförene hafwa betient sigh häraf, i stelle för tu u, eller u producto: såsom hws, hwdh, skrwdh. UHiärne Orth. 55 (1717). Efter u kommer w, det är ordningen i a b c. Crælius Nås 37 (1837). I engelsk skrifstil och antiqva-bokstil är numera enkelt v allmänt brukligt, utom i vissa utländska, mest tyska ord och namn, der w nyttjas, såsom Wittenberg, Wittstock. Äfven bibehålles merendels W i början af svenska namn, t. ex.: Westerstrand, Wetterstedt, Wallin. Dalin (1855). De många w, som förekomma i protokollet och i vilka vi igenkänna en egenhet hos Beskow, ha förenklats. KJohanson o. EKleman hos Bremer Brev 2: 568 (1916). Jag anser att dubbelve (W) är en försummad bokstav. ÖgCorr. 11/2 2011, s. A24. — särsk. ss. förkortning för ord som börjar med (l. har börjat med) w. Förkortningen www står för world wide web. Berzelius Kemi 3: 112 (1818). W är det kemiska tecknet för (en atom av) grundämnet Wolfram. Kjellin 1137 (1927).
2) ss. beteckning för det halvvokaliska ljud (l. fonem) som bildas med tungan i bakre läge o. läpparna kraftigt rundade o. som förekommer i engelska ord som well; förr äv. om ljudet v, särsk. i ssgn W-LJUD. UHiärne Orth. 54 (1717). Från ungefär 900-talet och framåt började man så smått använda u och v för olika u- och v-haltiga ljud, samtidigt som det utvecklades ett mer separat ljud /w/ (som i engelskans we). Man insåg att ljudet /w/ inte hade någon egen bokstav. DN 8/12 2013, Kultur s. 5.
Spalt W 1 band 38, 2021