XENOTIM ksen1oti4m, sbst. oböjl., n.
Etymologi
[jfr eng. xenotime; av fr. xénotime, bildat till gr. ξένος, främmande, till ξένος, gäst, främling (se XENO-) o. τιμή, värde, ära (se TIMOKRATI); ordet tidigast använt 1832 av den franske mineralogen o. geologen F. S. Beudant; eg. avsåg upphovsmannen en ssg med κενός, tom (se CENOTAFIUM), syftande på att mineralet urspr. av J. J. Berzelius felaktigt ansågs innehålla en ny metall]
mineral. om sällsynt gult till brunt mineral bestående av yttriumfosfat; jfr YTTERSPAT. Sjögren Min. 193 (1865). Xenotim är huvudmineral för utvinning av yttrium. BraBöckLex. (1982).
