| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
YL y4l, n.; best. -et; pl. =.
ylande; äv. konkretare. Vargars yl. Klinckowström Svipd. 14 (1894). Man kunde höra den (djupa tonen) långt inne i ylet från hyvelmaskinen. Johnson Slutsp. 341 (1937). Han väcktes av att .. (hunden) skällde och skallet förlängdes till ett yl. Ekman Hunden 23 (1986). — jfr RÄV-YL.
Spalt Y 5 band 38, 2021